- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
161

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 14. Pensionatskurken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

161

Då yttrade Pensionatskurken, i det han med visa
blickar betraktade sin penningtörstande broder:

— Och guld har du inhöstat, men rädes icke spelets
farorl Gläd dig i anden, och inköp höga böckerl
Vincere scis Hannibal, victoria uti nescis!

— Hör du, sade Cello. Ta mej fan om jag förstår
ditt latin!

— Att segra förstår du, Hannibal, men icke att
begagna dig av segern. Dock — Pensionatskurken lade
bort den tändsticka, som slocknat i hans hand, och
tände en ny — kan det hända, att jag tändes att bliva
den mildaste bland milde, den starkaste bland starke
och den visaste bland vise, som bär den stora facklan
ut till en i mörkret irrande, fridstörstande, olycklig
mänsklighet. Men bleve jag ock såsom en halvgud på
jordens krets, lycklig finge jag ändå icke vara, ty, o,
broder, lidandet följer lågan. Vem handhaver den stora
tändsticksasken, och kan jag bedja om en nåd? Då
vill jag i min söndagssyrtut och i den vita väst, som
endast användes, när jordiska Förstår i extratåg
passera min station, stående i givakt, vördsamt tillropa
lågornas behärskare: ”Stationsinspektoren, civis
acade-micus Alexis Uddberg bedjer Eder: tänd honom aldrig
mera!”

Ett allvarligt, vemodigt drag lägrade sig vid
Pensionatskurkens sista ord över hans anlete. Han drog
en suck och satt en stund tyst och gned fingrarna emot
varandra, försänkt i tankar. Plötsligt reste han sig upp
och drog fram klockan, i det han överraskad utbrast:

— Tempus fugit, irreparabile tempusl Men — hell,
helll I morgon blir det gott väder och lämpligt för
fiske. Jag skulle vara glad, om Brödren följde med mig
11. — SI Ober g, Kvartetten, som sprängdes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free