Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 15. Fiskafänget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE KAPITLET.
Fiskafänget.
Klockan i den lilla hallen visade halv fyra, när de
båda herrarna på tå begåvo sig nedför den
knakande trätrappan och stego ut i morgonsvalkan. Sedan
de ruggat sig för en första rysning, gingo de över
gräsmattan under tystnad, hämtade ett par stora, tomma
konservburkar bakom solvisaren och smögo sig bort
till uthusväggen, där bland strö, halm och utkastade
grönsaksrester ett gott maskställe var till finnandes.
Omkring dem stod sommarmorgonen i en mystisk
skönhet. Solen hade ännu icke gått upp, men det skulle
icke dröja så många minuter, förrän förtrollningen
bröts och dimmornas vita andar måste upphöra med
sin nattliga, sakta lek under trädens dödsstilla grönska
eller på de öppna, daggiga gläntorna. Träden stodo
orörliga såsom i avvaktan på en tillsägelse att börja
susa; icke en vispning i en topp, icke ett blad, som
vände sig. Bakom ljusa björkar och svarta granar
spände sig en himmel med ett milt, pärlgrått flor över
det blåa. En matt dager omvärvde allt, och av levande
ljud hördes ännu endast ett och annat trevande försök
till kvitter — ett par toner som på ett silverspel —
varefter det åter blev tyst. Något litet pip eller surr i det
höga, våta gräset förmärktes även ibland, men långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
