Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 15. Fiskafänget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Sonja Dykare, en syster till fröken Gullan Dykare —
fröken Pylman — fröken Andersson ...
Den nye manlige gästen kunde vara fyrtio men
behövde icke vara mer än trettio år. Han var till växten
något under medellängd, ganska bredaxlad och med
stora fötter och stora händer, de senare ganska vita
och rörliga. Hans huvud var emellertid icke stort utan
snarare litet, tämligen blekt, och det mörka håret var
tätt klippt vid tinningarna, ögonen voro bruna och
snabba, munnen liten, och ovanför denna syntes en
kort, mörk mustasch. Den nykomne gästens dräkt
granskade Cello icke så noga, men han erhöll ett ovisst
intryck av densamma, utom beträffande halsduken,
som lyste med starka och djärva färgklickar. Han
kunde vara en montör, någon sorts arbetsförman, en
ingenjör, men kanhända en artist, tyckte Cello, som
ibland inbillat sig, att han riktigt förmådde avläsa
människors yrken i anleten, åtbörder och klädedräkt.
— Arkitekt Gren, presenterade värdinnan i
detsamma.
Cello tog ett par steg framåt, fångade ett par snabba
bruna blickar med sina och ett generat leende från den
nykomne, som tydligen plågats något under
presentationsduschen.
Man känner sina pappenheimare, tänkte Cello, och
bugade sig artigt, nöjd med att ha ställt något så när
rätt diagnos.
Sedan herr Gren packat upp bagaget, lovade Cello
honom att visa de närmaste omgivningarna, och han
uppfyllde även sitt löfte. Han utpekade för den nye
pensionskamraten den vackra insjön, båtarnas belägen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
