Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 15. Fiskafänget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
173
— Hall-å, ropade damen med handklaveret.
Arkitekten stannar hos oss, arkitekten stannar hos oss I
Cello kände redan frihetens sötma. Med steg, som
sjöngo i marken, vandrade han nu, medan solen sakta
sjönk, vid Pensionatskurkens sida ned mot vattnet,
som blekblått skymtade bak träden.
— Välsigna arkitekten, broder, sade
Pensionatskurken. Om hans uppträdande här på platsen ville jag
med de gamla säga: Deus ex machina! Fritt översatt:
oförmodat uppträdande av arkitekt, som giver en
intrasslad sak en lycklig vändning.
Efter ett par timmars utflykt förde den lilla
farkosten i kvällens svalka de båda djupsinniga herrarna
över det månstrimmiga vattnet till pensionatet
Koluddens strand. När de kommit i land och på något
avstånd passerade den stora ber sån intill byggnaden,
vilken nästan låg dold i skymningen, hörde de
oväntade ljud av människostämmor. Stinsen hejdade ett
ögonblick sin följeslagare. De igenkände genast
rösterna av damen i den gröna silkesluvan och fröken i blå
sjömanskragen men därtill en mansröst, som tycktes
berätta något, varvid uppstod ett fnissande, åtföljt av
ett ”sssssssl”.
— Det är bara arkitekten och damerna, sade stinsen,
och fortsatte sin gång. Han får, vid Zeus, berätta
historier om kvällarna också.
Då Cello kom in i sitt rum och hade tänt lampan,
fann han på sitt bord ett brev, som anlänt med
mjölk-leverantörens skjuts på aftonen.
Brevet befanns vara från Karl Ludvig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
