Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 16. Tant Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
177
— Ett gött ställe å vara på, mumlade den sälle
drömmaren ännu en gång och rullade sina tummar.
Men knappt hade han uttalat dessa ord, förrän det
ringde på tamburklockan.
Karl Ludvig hoppade upp ur den väldiga soffan och
skyndade till dörren för att öppna. Därute syntes en
lång, ganska kraftig kvinnogestalt bortemot de femtio
åren. Damen var enkelt men prydligt klädd, bar en
mjuk filthatt, som var försedd med en fjäder på ena
sidan, och talade med en rättfram och stark altstämma.
Vid hennes sida stod en ung dam på knappast tjugu år.
— Här är det, upplyste den unga damen inställsamt.
— Jaså, tack lilla fröken! Nu reder jag mig själv.
Känner inte Karl Ludvig igen mig?
Karl Ludvig hade mycket väl igenkänt den
storväxta damen, och en rysning genomilade alla hans
leder. Han hade aldrig förut känt sig så i saknad av
den själens hållhake, man kallar för behärskning, som
just i detta ögonblick. Det var därför han icke kom
sig för att genast säga ”god dag” eller ”välkommen,
tant Klara”, ty tant Klara var ingen annan än den
tant, som av Karl Ludvigs vänner och till sist av honom
själv kommit att benämnas Skräcktanten.
— Nä, se tant Klara, löste sig äntligen ett utrop
från Karl Ludvig. Nä se! All sin darl Esses!
Skräcktanten stirrade på honom med ett par
märkvärdiga ögon. Tant Klara hade verkligen ett säreget
sätt att betrakta sina medmänniskor. Troligen till följd
av något ögonfel tedde sig blicken först som ett kritiskt
litet kisande, därefter öppnade sig sakta ögonlocken
allt mer och mer, varefter de fullständigt uppspärrades
och ögongloberna stodo där trinda och klara med vita
12. — Slöberg, Kvartetten, som sprängdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
