- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
179

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 16. Tant Klara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

179

ligt få höra fortsättningen; han fruktade nämligen,
att tant Klara skulle taga inkvartering i hans dubblett.

— Kunde tänka det, sade tant Klara. Jag har slagit
mig loss från mitt arbete för att vara närvarande här.
Mötet varar i fem dagar och blir mycket intressant.
Som du vet, är jag en av ledarna i den där rörelsen
och har till och med bildat en sångförening i
hemtrakten. Vi sjunger riktigt bra nu.

— Men hur kan tant Klara vara ifrån, frågade Karl
Ludvig som om han med dessa ord velat söka släpa
hem tant Klara till hennes sysslor och därigenom
avlägsna alla risker för sig själv.

— Egennytta är bottenlös bytta, svarade
Skräcktanten. Man får inte bara tänka på sig själv.

Tant Klara var den enda verkligt förmögna av Karl
Ludvigs alla anförvanter. Hon deltog i kvinnorörelsen
huvudsakligen för att ha något att sysselsätta sig med.
Hon höll en husmodersskola, som gav henne en
tillräcklig inkomst att leva på, men skulle mycket väl ha
kunnat uppehålla sig på sina räntor. Tant Klara var
alltså en mycket verksam dam och i sin
verksamhetslust stundom hotande. Hon ville överallt taga ledningen,
och det var denna egenskap, som gjort henne fruktad
bland släktingarna. Att hon även bland dessa blivit
nästan hatad berodde på hennes istadiga vägran att
verka stödjande och hjälpande, när så behövdes, men
hon var eljest icke snål. Hon var endast likgiltig för
sina släktingar. Klagade någon anförvant över hennes
oberedvillighet med penningförsträckningar eller
borgensteckningar, brukade Skräcktanten säga:

— Den som går i borgen, den går i sorgen.

Och hörde hon något avundsamt mummel över den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free