Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 17. Ingenjör Planertz’ karlatag och de rödvita bolstervarsbyxorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
— Det är massor, mumlade dovt bekräftande de två
andra vålnaderna.
Fabrikör Åvik tänkte på lille Edmund, som låg med
sin sjuka lunga och sitt dåliga hjärta på nedre botten;
han tänkte på hur gärna den yngste sonen skulle ha
velat vara med på en sådan utflykt, och därför
mulnade han. Antingen nu unge Frans Åvik icke vågade
neka, ty han kände faderns hetsiga lynne, eller att
hans egoism avtrubbats genom faderns sorg över
Ed-munds olycka, så anträdde ynglingen till slut den
dystra färden till hamnen, följd av faderns rop:
— På bryggan står en korg sockerdricka och en
korg öl. Du kan låna en sax hos bryggarn och bära
ner isen i akterluckan. Skvimpar det under flakarna
något, så kan du länsa. Du kan gärna ta med det stora
rullspöt också, men masken behöver du inte tänka på.
Den ordnar Planertz. Och glöm inte att ta med mina
rödrandiga bolstervarsbyxorl
♦
Man hade övernattat i laxfiskarens stuga på
lördagsnatten, som nedöst regn över halmtaket till det enkla
logiet. Nu var det söndagsmorgon; solen sken och
gnistrade starkt på vattnet.
Fabrikör Åvik var mycket mera än anspråkslöst
klädd. Med den seniga, magra och bruna kroppen, som
kunde tillhöra en betydligt yngre man än den
femtiosexårige fabrikören, naken ända ner till midjan och
med ett par egendomliga sommarbyxor pådragna,
företedde han en målerisk syn. Detta berodde till största
delen på byxorna, som blivit tillverkade av ett stycke
överblivet vit- och rödrandigt bolstervarstyg, vilket den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
