Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 18. D’Artagnan utrustar en expedition för att rädda Edmund från matematikläraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
minnet efter instruktion för scouter. Han vinkar till
svar med handen i luften.
Nu känner han hopplöshet gripa sitt sinne. Himlen
svartnar över träden, luften blir ångande och kvav,
och stora, varma vattendroppar, blänkande som
tvåkronor, börja falla. Askan mullrar på avstånd. En enda
av dessa droppar är nog för att överskölja hans
ansikte.
Rådvill ser han sig omkring, landskapet är icke
detsamma, värmen pressar honom, och han står
övergiven, full av ångest i djungeln. Han blickar upp och
ser mot mörkblå moln Chil Gladan.
— Ah, Chil, förtrupp åt Chil! Då Chil har sett mig,
är det ingen fara ...
En uttorkad strömbädd lyser grågul, och i detsamma
höres spinnandet av en väldig spinnrock. Just när
Shere Kan skall taga språnget och den gula
tigerkroppen sammandrages, framträder en liten brun gosse
med klara, svarta ögon. Han lyfter handen till en
scouthälsning, och han går på lätta fötter.
— Din tjuvstryk, ropar han åt tigern. Rör icke
Sahib! Du vet, jag hämnas. Du vet, att jag har reda
på, var du dricker i månens uppgång, du skabbiga
gulskinn!
Åtta vargögon blänka, än klart grönt, än rött, tätt
bakom Mowgli Grodan i busksnåren. Edmund gör en
styv kamrathälsning tillbaka. Han känner stor glädje
och djup vördnad. Med en grym blick och ett dovt
morrande försvinner Shere Kan, liksom runne han
bort bland mörka och dammiga blad. Hetta och
stillhet ... Edmund är generad för det bruna barnet, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
