Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. En flagga på halv stång och en ödesdiger badning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
likasom fiskarna två sin hyllning i hurrarop skänka
ute på Adrias hav, där havsdjuren böla och storma.
Evoel Vivatl
Bengt Erlandsson. Alexis Uddberg.
— Nej, sade fröken Pylman, denna dikt förstod jag
mig verkligen icke på. Den doftade icke av själ.
— Välment, välment, sade födelsedagsbarnet och
lade näckroskransen vid sin sida.
De två virkande damerna tittade ned, medan deras
händer nu arbetade mycket ivrigare än förut. De
utbytte några korta repliker helt lågmält men hastigt
som vid häftig skottlossning:
— Det sista, hörde du?
— Nej!
— Inte jag heller!
— Evå, vad betyder det?
— Vet inte.
— Vad var det, som han sa, att det böla?
— Usch, ja!
Smeden August hade ett ögonblick avlägsnat sig —
han gick blott tre steg i minuten — och skulle på
köksbordet intaga en förfriskning, innan han åter
granskade flaggstångssnöret, som ohjälpligt tycktes ha
fastnat i topptrissan. Följaktligen hängde flaggan
fortfarande i samma ställning, när festligheten nådde sin
avslutning, och när yra hurrarop höjdes kring
jubilaren.
Solen brände varm, och badande i svett skingrades
sakta sällskapet. Fröken Gullan Dykare, systern i
sjömansblusen och fröken Pylman stodo i en ring om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
