Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 22. Hälsning från Pensionatskurken och ett möte med en sorgklädd fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
här dödsrunan? Den handlar om en liten pojke, du
vet den där, som var ute för olyckan i vintras.
Löf grep genast papperet och genomläste det noga.
— Det är nog personligt, för all del, sade han, det
är känt, som man brukar säga ... Men sätt inte in, att
pojken hade svårt för matematik, för det kommer att
smärta de efterlevande oerhört!
■— Smärta de efterlevande, upprepade Cello, slagen
med häpnad.
— Ja, är det inte nog med liemannen, utan skall
nu pojken också ha på sig detta med
matematikhuvudet efter döden. Annars är det bra, betygade Löf.
Fint och känsligt! Men stryk matematiken, för tusan
plåtar! Tjänare på dig, jag skall marschera igen!
När Löf hade avlägsnat sig från redaktionen,
genomsåg Cello ännu en gång sitt manuskript, vredgades på
nytt och utbrast:
— Matematiken skall stå. Jag ger Löf en god dag.
Han hade laudatur i matematik och är ordförande
i Schackklubben. Jag struntar i Löf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
