Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 23. Bland höga hattar och svarta flor smög en amorin...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
liten duva. För övrigt gåvo endast några gravars
vajande blomsterstänglar skenbara tecken på liv och
rörelse.
Det drog sakta i träden. Nu ljöd plötsligt i luften
ett klart hornackord, som tycktes fylla hela
kyrkogården, och som steg högt över de yviga träden, högt
mot en himmel, där vita moln varligt tågade mot ett
fält av djupblå färg. Cello blickade upp över
trädtopparna, medan sången ljöd, och det var en hymn, som
journalisten förr hört spelas under sina år som
begravningsreferent. Han märkte ännu en gång, hur
tenorbasunens stämma kom i en skälvning, medan
ackompanjemanget varsamt tonade omkring.
Så fint det låter i dag, sade ban för sig själv, medan
han stirrade upp mot de sakta glidande skyarna. Så
det stegras och stegras ...
Och sången, som nu ljöd med ökad klarhet och
styrka, famnade hela kyrkogården i sina armar. Det
lät icke längre som en sång, det lät snarare som ett
budskap, och Cello önskade i detta ögonblick, att den
mörkblå himlen, den gammaldags vänliga Guds
himmel, öppnat sig, bara undei aningen av en sekund,
så att han kunnat skymta några av de oförgätliga
ansikten, som försvunnit från hans lilla krets på
jorden.
Men ur alla intryck av mull och mörker, suckar och
toner steg som en rodnande gudinna ur kolsvarta
böljor Kärleken upp och hon genomstrålade hans
be-drövade och förvirrade hjärta med sina blickar. För
en stund sedan hade sången och hymnmusiken tystnat,
men Cello dröjde ännu kvar med sin blockbok i
handen, och medan han väntade, började nya toner ljuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
