Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 25. Sorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
det mörka andeväsendet för att betrakta sina offer
liksom för alt undersöka, om tiden var kommen för att
låta dem pröva en annan sida av dess makt. Då kunde
de känna luften värmas i rummen. Hördes i detsamma
ett fågelkvitter, prasslet av en gren mot rutan, då
välvde på en sekund igenom dem en kärleksvåg, som
värmde och tröstade. Då blixtrade skymten av en
förhoppning, att fastän det var borta, så var det ändå
icke borta.
— Lille Edmund är kanske mitt ibland oss, utbrast
den förtvivlade modern med sitt ljusa huvud lutat i
armarna. Är Edmund här?
Gamla mormor satt vid sitt fönster, och hennes
inatta ögon tycktes bara spegla himlens skylösa
oändlighet, medan händerna rörde sig inuti varandra med
små, darrande rörelser, och medan munnen talade
utan ord. Edmund sitter på nytt vid hennes brasa och
hjälper den gamla frun att spänta torrvedstickor.
Gossen kan ined mormors hjälp sätta dem i fyrkanter
eller trianglar och sedan lägga dem i elden, där de
brinna liksom små hus och sedan falla ihop till
glimtande aska. Hon räcker honom ännu en gång den lilla
gröna portören, och det är åter en majdag; Edmund
blir så glad, att han gör något, som aldrig någon annan
förut gjort i hela fabrikör Åviks hus: den lille
åttaåringen fattar mormoderns hand och kysser den
högtidligt, med en sirlig bugning, ty Edmund har lärt sig
detta under moderns många berättelser om den unge
greve Carl och den unge greve Rudolf, som bugade så
och så och kysste på handen så och så.
Lilla Mussy mumlar för sig själv, men om hon sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
