- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
277

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 26. Tre lättsinniga barns vandring till skolan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277

just på med att i minnet framsäga den vackra dikt,
som han kunnat så väl utantill, och för vars
upp-rabbling han skördat beröm av en lärare en gång för
mycket längesedan:

Väl är jag mycket ringa, ej har jag gods och gull,
men Herren vill jag lova, att aldrig för min skull
det sucka skall så tungt uti skogen.

Härefter vandrade hans ögon till den svenska kartan,
vars välbekanta, vänliga linjer det var så längesedan
han skådat. Där svartnade det i norr såsom refflat
järn mot norska landet, och högst däruppe syntes åt
öster riksgränsens röda blodstrimma; där strömmade
de friska, blåa ådrorna av älvar, vars larm man nästan
tyckte sig höra, då man såg dem störta ner i Bottniska
viken. Kring Mälaren myste det ljuvt i dalen, och
längre ner på kartan låg hans egen Skaraslätt, susande
med sina vita böljor; Därborta knep Vättern med ett
blått och litet hemlighetsfullt öga, och där blickade
Vänern stort och rättframt upp, detta mörkblåa hav
omkring öar, där körsbär lysa röda vid gråa gamla
slott. Värmland mörknade och blev raggigt åt gränsen
som skinnet på en björn; lik en klick smör lyste Skåne
nere på kartan, och öarna i östra sidans blåa vatten
liknade stora mandlar. När Karl Ludvig med sina blickar
kommit så långt som till staden Västervik, väcktes han
upp ur sina funderingar, ty han hade helt naturligt
kommit att tänka på dagens ärende, som var intimt
förbundet med kursfallet på Västerviks Sågblad.
— Jaha, sade han. Västervik! Jaha!
Och sedan han kastat en genomborrande blick på
denna kartprick, reste sig Karl Ludvig upp. I samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free