Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 27. Timglaset leker med sin son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
287
för Albinl Låt litern stå.” Och jag gick hem. Nu var
det så, att jag hade en liter stående bakom byrån. Jag
visste det nog förut, men aldrig hade jag vetat det
bättre, än just den kvällen. Förr hade litern vatt som
en vanlig liter. Men nu var den liksom en levande
människa, och den ropade på mej. Två gånger reste
jag mej upp och gick bort till byrån, och två gånger
vände jag tillbaks till soffan, och till slut la ja mej
med fingrarna i örona för att sova. Men då hörde jag
hur litern ropade: ”Du vet väl, att jag står bakom
byrån. De ä hälften kvar, de ä hälften kvarl” Hälften
kvar, tänkte jag. Det är ändå bara hälften. Om jag
skulle gå bort och dricka ur det, så är den buteljen
slut, och sen ska de vara slut med alla buteljer. ”Nej”,
sa en annan röst, ”gå inte till byrån, för det är djävulen,
som sitter i buteljen, och han frestar dig. Kom ihåg, att
vi bedja för dig!” Jag kände igen löjtnant Olssons
röst. Så där talade det inom mig, precis som om det
skulle varit levande människor, som tutade i öronen
på mig. Men till slut gick jag bort och gick ut på
gården, och det kom ett litet papper dansande på marken,
för det blåste, och jag blev så rädd, så det brann till i
kroppen på mej, och jag darrade i armarna, fast jag
är en stark karl. Jag åt nejlikor hela tiden och såna
där randiga karameller, så tungan sved, men jag va
rädd för allt jag såg, och när träna rörde sej, var det
som om fan själv skulle ha vinkat, och till slut sprang
jag in. Jag hade velat tjuta, må Holmén tro!
— Nå, sporde folkskolläraren och såg allvarligt
framför sig.
— Jo. När jag kom in igen, så tyckte jag att det
blev varmt inom mej, för ja visste, att det fanns liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
