- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
339

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 32. Casanovas rendezvous med högvälborna fröken S. av B.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

339

kunde räkna på honom, fastän hon älskade honom.
Eller kanske var det fruktan, att hon icke ens skulle
äga detta stöd, som kom henne att inbilla sig, att hon
verkligen redan var sviken.

Vinden blåste smärta, rymden var en fara, och
gatan, som hon nu trampade utan att känna eller höra
sina egna steg, ledde bort till förfäran. Fastän hon såg
folk runt omkring sig, och fastän hon hälsade på ett
par förbiilande bekanta, såg hon dem likväl icke. Det
var som om hon skulle ha blivit framblåst, och hon
liknade ett flarn eller en viljelös varelse. Den dag, som
nyss börjat, önskade, att Electrical girl aldrig skulle
glömma honom; den ville icke bli betraktad som ett
almanacksnummer, utan som en sträng uppenbarelse;
den önskade inprägla sina drag för hela livet i hennes
unga sinne; den ristade och högg, som om den arbetat
med mejsel i svart marmor, och Electrical girl kände
de häftiga hammarslagen i sitt bröst.

När kassaapparaten klingade i dag, lät det som om
klockan ringt på ett stort avstånd, långt i fjärran, och
när den unga kvinnan, vars annars friska kinder nil
voro bleka, och vars ljusa ögon voro infattade i en fin
purpurring, tackade eller hälsade goddag, föreföll det
henne, som om dessa yrkesmässiga hälsningar och
tacksägelser uttalades av en person, som stod strax intill
henne, men icke av henne själv.

En gammal pensionär, som hette Pamp, en åldring,
som ansågs oförbrännelig trots sina många år och sitt
kritvita skägg, brukade ibland komma in och tala med
affärens innehavare. Han plägade då berätta om vad
han hade upplevat under dagen, alltid försökande att
vara kvick och rolig, eller också uppehöll han sig vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free