Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 35. Förlåt oss...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
374
bleka flickansiktet med de sorgsna, vänliga ögonen.
Samma våg av glädje, som svällde i hans bröst mitt i
den smärtsamma begravningsakten, steg på nytt upp
mom honom, och en rad av planer och beräkningar
drog som flarn för en blåst genom hans huvud.
— Nej, se herr Erlandsson, ljöd då plötsligt en
kvinnostämma alldeles vid hans sida. Samtidigt hörde
han snabba steg och fraset av en klänning. Cello
sträckte på sig. han kände igen fröken Åviks röst
och vände sig om. Snabbt uppfångade han blicken,
sorgfloret och det mörka håret, blandat med
gull-trådar. Men i detsamma tillstötte en annan syn,
den han först icke trott höra dit: en stor och tung
herre med allvarliga och bestämda drag, långa armar
och ben befann sig nämligen alldeles vid sidan om
damen. Cello gick baklänges ett par steg för att släppa
fram den ovidkommande manspersonen, som han
trodde ämnade gå över gatan, men den store herrn
stod kvar.
— Får jag lov att föreställa, presenterade fröken
Åvik, innan Cello hunnit att hämta sig. Redaktör
Erlandsson och ingenjör Planertz.
— Hm, hm, mumlade Cello och bugade sig, i det
han avtog hatten.
— Det var herr Erlandsson, som skrev så vackert
om min bror, förklarade fröken Åvik med sakta
stämma och såg upp på sin tunge följeslagare.
— Jaså, sade ingenjör Planertz med orörligt ansikte.
Mycket nöjsamt att få träffa herr Erlandsson.
— Personligen har jag inte fått tillfälle att tacka
förrän nu, fortsatte fröken Åvik. Det ser inte bra ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
