Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 37. Frestaren och förskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOSJUNDE KAPITLET.
Frestaren och förskrivningen.
När Bengt Erlandsson inträdde i teaterdirektörens
hotellrum, där man kunde höra svaga stråkljud från
kaféet, avlägsnade sig en lång man med blekt, elastiskt
ansikte och svart skäggbotten. Han hade en liten väska
i handen, sådana barnmorskor begagna. När han slank
ut genom dörren, ropade han till teaterdirektören, i
det han på ett onaturligt charmant sätt vinkade med
handen:
— Aha, vår blivande författare, gissar jagi Ahal
Jag kommer genast och skall då ha äran presentera
mig.
Rösten var en djup basröst, väskan var avsedd att
hämta några papper och dekorationsskisser uti,
mannen var kamrer vid Revysällskapet, en aktör, som
kände alla falska uttal och alla verklighetsfientliga
attityder, kort sagt, en man, som på god tro girigt
tillägnat sig skådespelarkonstens samtliga avigsidor och
som därför var mycket egenkär, ehuru särdeles duglig
på det ekonomiska området.
Direktören ringde på städerskan, som fick i
uppdrag att ofördröjligen kalla på hovmästare
Edel-berg. Efter en liten stund knackade det ödmjukt
men tydligt på dörren. På teaterdirektörens tillrop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
