Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 37. Frestaren och förskrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
ryggalagt en lång sträcka; han flög eller sögs bort i
stället för att gå.
— Nu, sade teaterdirektören. A pardång, herr
Erlandsson, att jag inte bad er sitta ned!
Teaterdirektör Billkvist hade drömt en hopplös
dröm om Hamlet, han som så många andra, och
spelade under en tid greve i landsorten i ett
komedisällskap. Detta gjorde han väl, emedan han kunde se
ut som en tealergreve; dock låg honom hans
hembygdsmål något i fatet, och det berättades, att när
greven en gång uttalat sin stränga replik till en
närgången friare, vilken i pjäsen fikade efter hans dotter,
han skulle ha sagt på följande sätt:
— Nog nu, herr kapten, mä era
vältalighets-blomster. Mi doter får I i alle fall aldrig!
När emellertid herr Billkvist tröttnat på aristokratien
och vältalighetsblomsterna, blev han sin egen och
bildade ett teatersällskap, som spelade revyer men även
Värmlänningarne, Kapten Grant och hans barn och
Herr Dardanell samt någon enstaka gång — vid sorg
i konungahuset, eller om sällskapet inträffade i en
stad, där en explosionsolycka eller annan stor
ledsamhet timat — Therèse Raquin.
— Jo, se nu ska vi talas vid, sade teaterdirektören.
Jag bad hovmästare Edelberg att även titta hit. Inte
för att såra herr Erlandsson, å bevares! Men han har
nämligen hjälpt mig ur ett och annat trångmål vid
revyerna förut och givit mig råd angående
dekora-tionsarrangemången.
— Han är visst en talang, sade Cello, som ju även
någon gång sett den rödhårige hovmästaren spela på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
