Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 38. Andra fiolen under klubban — men...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Fru Tillberg gick plötsligt tyst som en ande genom
rummet mot tamburen, där hon under pratet hade
hört en ringning. Ingen av vännerna märkte henne,
varför direktör Olsén plötsligt stod framför dem, som
om han stigit upp ur golvet mittunder deras samtal.
— Goddag, pojkar, hälsade Olsén. Är allt som det
ska vara?
— Ja, för oss svarade Cello kort.
— Det reder sig nog. Man måste emellertid hålla
svansen styv i svängarna, annars går allt på tok. I
morgon reser jag. Var du på auktionen? frågade han
Cello.
— Ja, svarade denne. Jag skulle önskat...
— Jag mä, inföll Karl Ludvig.
— Inte värt att klaga. Järnharven ska gå, och det
kanske alltid är till någon nytta. Vem vet? Men
Nickans fiol...
— Vet du, avbröt Cello. Allt skulle vi ha velat göra
för att rädda den. Men vi kunde inte.
— Tack, tack, avbröt direktör Olsén.
— Den inropades, fortsatte Cello, av
försäkringsdirektör Larsson. Ja, jag hade hoppats, att den
åtminstone hamnat i musikerhänder. Inte förstår han sig på
fioler åtminstone, slutade den nervöse herr Erlandsson.
— Kan väl vara sant, sade Olsén. Men också han
förstår —
Och i det han helt lätt bleknade, pekade han på ett
svart instrumentfodral, som syntes under
rockhänga-ren ute i tamburen, och vilket han på middagen
mottagit ur Försäkringsmannens hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
