Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 39. Från en nattlig verkstad, där Blamageguden eller Kontrollanten uppträder som fridstörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
— feldt, sufflerade systern.
— Ja, Brakenfeldt, jaha, jaha.
— En fin och kvick man, vrålade Cello, ty friherre
Achates Brakenfeldt tillhörde stadens helgon.
Gubbens ansikte ljusnade, och journalisten tänkte:
nu kommer han minsann med en liten anekdot 1 Men
i detsamma började modellsnickaren att hosta:
Ähåjähåj. Ähåjähåjähåj. Ähåj ähåj ähåj.
— Min bror är en liten smula förkyld, men annars
är han kry som ett vinterny, försäkrade den oroliga
systern, medan åskan pågick i rummet.
— Kry som ett vinterny, antecknade Cello för att
visa sitt vänliga intresse.
När emellertid jubilaren sansat sig och åter börjat
tugga på sin evighetsmåltid, vidtog tortyren på nytt.
Journalisten sökte sätta in sin tång på ett annat sätt
för att härigenom få fatt i ett par kvarlevor av den
gamles minnen, men resultatet blev mycket klent. Den
vördnadsvärde herr Syk yttrade emellertid ivrigt
mellan ett par hostorkaner:
— Kommer det i tidningen?
— Jo, du, Krisse lilla, skrek systern. Herrn här är
från tidningen.
— Är det från Meddelanden och Kungörelser från
Staden och Länet, frågade jubilaren, som därvid
nämnde titeln på en tidning, vilken ännu lästes för
sextio år tillbaka, men som senare blivit nedlagd och
glömd.
— Nej, det är från Kuriren, hojtade Cello i den
gamles stora och vissna öra, där vita buskar växte son:
strandgräs omkring en jättesnäcka.
Då hade gubben sett något förvirrad ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
