- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
420

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 39. Från en nattlig verkstad, där Blamageguden eller Kontrollanten uppträder som fridstörare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420

bort det han ser, ungefär som om han sökte avvisa
envisa flugor, som stinga häftigt och framkalla den
bittraste klåda. Knäpper man icke med fingrarna,
schasar man icke med händerna, kan man i stället börja
vissla intensivt för att få bort tavlan, eller också händer
det, att man blir tyst och alldeles röd i ansiktet, medan
förevisningen pågår. Särskilt för känsliga personer
med självkritisk läggning eller benägenhet för
självnedsättning, bli dessa flugor mycket närgångna,
dessa minnesbilder alldeles ofantligt tydliga. I färgen
äro de klara som skioptikonbilder men äga samtidigt
rörlighet, framspringa levande och tydligt, i varje
detalj väl utförda kopior av tilldragelser i det förflutna,
dem den ofrivillige gratisåskådaren för allt i världen
icke önskar se.

Cello var stundom besvärad av sådana förevisningar,
särskilt när han kände sig trött eller modstulen.
Samvetet tycktes honom mäktigt och vördnadsbjudande,
med en gudoms välmenande allvar i varje slag och
hugg, men detta undersamvete var småaktigt och
kitsligt, det bråkade för rena bagateller och futtigheter.

Blamageguden eller Kontrollanten, så benämnde
Cello denna fridstörande andliga makt.

En gång låg han stilla i sin säng och tänkte på sin
framtid, som han för stunden såg tämligen ljus och
glad. Då inställde sig Blamageguden med sin
kinemato-graf och upprullade för den häpne iakttagaren en den
mest obetydliga och egentligen endast lustiga
minnesbild från ynglingaåldern. Med stigande rodnad av
skam på sina kinder såg Cello sig själv i sjuttonåren,
gående över en gård. På andra sidan av denna gård
låg en toalett, men till denna fanns endast en nyckel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free