- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
449

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 41. Julklockorna och Jultomten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

449

kan, att hon höll på att göra ett offer. Hon
uppmuntrade ingenjören för att under dessa upprörda dagar
få se ljusare blickar från föräldrarna, vilka nästan
ständigt voro fångna i tankarna på den döde.

Märta Åvik tänkte länge, men hon förmådde icke
att fullborda offret; rädd drog hon sig tillbaka och
beslöt att hädanefter vara vänlig men också försiktig.
Nu när julaftonen nalkades, deltog hon med iver i
tillrustningarna, och hon sökte vara glad. Men när
skymningen föll, då kom den lille tomten emot henne
ur varje levande skugga i rummen. Vid julgranen hade
under alla år stått en stor björkkubb, som haft sin
lilla roll att spela vid julklappsutdelningen. När nu
tjänstflickan Hedvig rullade in kubben och ställde den
under ett par svarta, gungande grankvistar, satte sig
genast lille Edmund med korslagda ben ovanpå
densamma, precis som han förr brukat göra. Han satt
där med sitt stora vita skägg, sin gråa blus och sin
röda toppmössa, och när ljusen och kronorna tändes
och julfirandet skulle taga sin början, stirrade alla
familjens medlemmar, en efter en, bort till
björk-kubben under det mörka granträdet.

Surret kring julbordet hade dock ett ögonblick stigit
ganska högt, mest till följd av den skånske
urmakarens joviala pratsamhet och stridslust. Denne, som var
ett älskvärt original, hade till en gammal redingote
påtagit vit väst, och när han kom på eftermiddagen, bar
han sin svarta surlimpa, sin surkål och sin med
kanonkula malda senap i ett paket under armen.

— Den här surkålen, Alma, hade han sagt, till
hushållerskan. O, hon må tro, att den är kär! Den är så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free