Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 44. Ett upprorsförsök, som kuvas, och ett farväl vid perrongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Ibland lyfte Karl Ludvig docerande upp sitt korta och
feta pekfinger i luften, och ibland stirrade han med
sina björnögon ivrigt in i den gladlynta gamla damens
anlete. Cello urskilde avbrutna meningar av samtalet:
— Inte ho, sade Karl Ludvig med larmande röst på
sin breda dialekt. Inte ho I Nej, dä va alltså faster Susy,
som va geft mä en trävaruhandlare från Norrland.
Mä trävaruhandlarn hade Susy e doter, men så dog
maken, dä vell säja, att trävaruhandlarn dog. Faster
Susy gefte om sej mä en branjlmästare, som hette
Plym, å den brandmästarn hade en morbror... alltså
blir dä ...
— Du milde, mumlade Cello, Hur känner han henne,
och vad är det han talar med henne om?
I detsamma fick Karl Ludvig syn på sin vän, och
rusade genast fram till Cello, släpande den skrattande
garderobiären med sig i armen.
— Cello, skrek Karl Ludvig. Får ja säja en sak! I
känner väl varandra förut?
— Ja visst, svarade Cello, i det han hälsade
garderobiären.
— Vet du va, började Karl Ludvig. Ja feck se fröken
Tullings namn av en händelse, när ho spela mä i sista
akten, du vet. I förra vecka, du vet. Cello! Ja kunde
inte låta bli å räkna ut... Vet du va? Gessa?
— Jag kan inte, svarade vännen skrattande.
— Vi ä släkt, skrek Karl Ludvig med vidgade och
strålande ögon.
Kamrer Kalm och direktör Billkvist nalkades hastigt.
Ett buller och gnissel dövade för ett ögonblick alla
andra ljud på perrongen, den skådespelartruppen nu
skyndsamt lämnade för att stiga på tåget. Vita ång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
