Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 45. Skattekrävarna, oljemålning av Eugen A:son Renard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
— Ordna saken! Ja, vad det beträffar, sade Eugen,
som nu gripits av uppstudsighet mot det osvikligt
fungerande samhällsmaskineriet. Vad det beträffar, så kan
jag säga, att där ingenting finns att ta, där har
kejsaren förlorat sin rätt. Oui!
— Här finns väl att ta, pep flaggstången, och
sträckte ut en orimligt lång arm mot porträttet, som
föreställde den uppflutne packmästaren.
— Jag vill inte vara oresonlig, betygade Eugen. Men
jag äger ingenting mera än vad som finnes här.
— Inga tillgångar?
— Inga!
— Ja, men ni målar ju!
— Livets nödtorft och knappt det, svarade Eugen
och lyfte handen, i vilken den halvätna rundalen ännu
satt kvar. Den, som ägnar sig åt konst, får samhället
inte vara så sträng emot.
Den satte herrn överblickade ateljén, varefter han
antecknade något i sin bok. Flaggstången vajade sakta,
och det blev tyst i rummet. Denna tystnad varade dock
blott en kort stund, ty den satte skatteindrivaren
utbrast:
— Hur menar ni, att det är möjligt, att era
inkomster voro så stora förra året, när ni säger, att ert
arbete inte ger er mer än livets nödtorft?
— Jag innefattar växlar och banklån i livets
nödtorft, svarade Eugen, icke utan galghumor.
— Levat över tillgångarna då, antog den kraftige
skattemannen.
— Så måste det väl absolut vara, ömkade sig
flaggstången, i det den vemodigt vajade.
— Spekulationer, svarade Eugen kort och förnämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
