Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 46. Dorothy Buffertons tvekamp med sin fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
honom om halsen. Fabrikören klappade dottern på
kinden, men såg något överraskad ut. Kanhända han
kommit uppför trappan i en vrede, som han genast
kände smälta ned inför flickans klara och ömma blick,
som tycktes skåda ända till botten av faderns innersta.
— Hör du, Märta, började fabrikör Åvik och tog sig
ett tag i håret, som skruvade sig kring hans knotiga
långa fingrar. Hör du, låt oss sitta ner och språkas vid
ett slag! Du och jag är ju så goda vänner, min tös!
Jag har ingenting hemligt för dej, och du har väl
ingenting hemligt för mej?
— Visst inte, svarade flickan och strök fadern över
håret.
Denne tog sig nu om hakan, vred upp den ena
grånade mustaschen, varefter han häftigt utbrast, dock
utan all vrede:
— När, hör du, när ska vi ordna den här historien,
du vet? Ni har nu gått så pass länge tillsammans, att
du väl har reda på, vad du vill.
— Ja, det vet jag, svarade fröken Åvik.
— Nå, nå, se där! Och du vet väl också, att han vill?
— Det vill han nog, svarade Märta, fastän han säger
inte så mycket just.
— Jag vet, att han vill, försäkrade fabrikör Åvik.
Det har jag reda på. Vad menar du med att han
ingenting säger?
— Förlåt mig, svarade Märta, jag menade inte så.
Jag menade, att han säger så mycket om andra saker,
Nog är det också oklokt att inkorporera Stora Gröning,
för en inkorporering skall väl växa fram av sig själv,
liksom av ett inre tvång eller så, och inte bara lappas
på med stora stycken runt omkring. Det är nästan lika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
