Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 50. Märta Åviks och Dorothy Buffertons sista ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
Fröken Märta har nog reda på vilken alltmera stegrad
betydelse vattenfallen under senare åren erhållit såsom
inhemska energikällor.
— Ja visst, svarade fröken Åvik, och nu hade de
kommit förbi bäcken och voro halvvägs upp till berget.
Där stod en grön bänk.
— Jag tror jag sätter mig ett tag, om herr Planertz
tillåter, sade fröken Åvik.
— Det är ingen liten väg hitupp, svarade ingenjör
Planertz. Vi torde nu ha stigit 40 meter, sedan vi
lämnade Pumpverket...
Nu satt Märta Åvik och stirrade ut över svarta
trädkronor och mulna marker, fjolårslöv och våta
bergsknallar. Ingenjör Planertz såg ett ögonblick på henne
och sade därefter:
— Är fröken Märta mycket trött?
— Ånej, för all del.
— Jaså. Ja. Vet fröken Märta, vad jag nu tänkte
tala om?
Fröken Åvik såg mycket förvånad ut, men samlade
inom sig all kraft för att kunna bestå i det avgörande
slag, som hon nu väntade. Hon blickade upp på den
store ingenjören; denne tog plats vid hennes sida, noga
sammanvikande rockskörten under sig, innan han satte
sig ned. Något svar fick han emellertid icke av flickan,
varför han fortsatte:
— Fröken Märta har länge förstått mina avsikter,
och jag har märkt, att fröken Märta vill visa mig
förståelse. Jag har länge sökt mig en följeslagerska genom
livet och har efter sorgfällig prövning icke kunnat
finna någon, som jag anser vara så intagande och
därtill i övrigt så passande som fröken Märta. Jag har an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
