Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje delen
- 51. En störd idyll vid Ludvig XVI:s hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
störtade till marken, och i ett nu var han omringad av
den Vasanderska styrkan. Svängande med armarna
och i jättelunk nalkades en stor poliskonstapel. Jakten
var avslutad.
— Så dags att komma nu, yttrade herr Backlund ut
i luften, när polismannen trängde sig fram.
— När en annan redan har gjort arbetet, morrade
herr Stoltz. Skattebetalarna har rätt att fordra...
*
Men gården med de stora rönnarna låg alldeles tom.
Av sina gråtande, fina små systrar hade den
övermåttan upprörde Josias Banckenberg blivit
omhändertagen. De båda gamla damerna stodo nu i köket och
talade med ölkarlen, förgråtna efter att ha upptäckt
förlusten av dosorna, kära släktskatter, dyrare än guld
och silver.
— De har redan tagit honom, det svär jag på, sade
ölmannen lugnande. Han hade ju hela stån i hälarna
på sej I
Dörren till köket öppnades med ett jämmer, och de
båda gamla fröknarna sågo nu en syn, som de aldrig
förr hade skådat. I oerhörd upphetsning sköt Josias
Banckenberg fram sitt gråa, ädelt formade huvud
genom dörröppningen; hans ögon lyste hatfullt och
triumferande, medan han stack ut tungspetsen mellan
läpparna. Den lilla röda spetsen växte sakta ut till en
lång tunga, som sköts fram i sin fulla storlek; därefter
drogs den in igen för att genast uppenbara sig på nytt.
— Lurad, monsieur, väste han, och utstötte ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0592.html
