Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 52. Om en Jättefilosof och om lille Bitter, som stal för sin kärleks skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTIOANDRA KAPITLET.
Om en Jättefilosof och om lille Bitter, som stal
för sin kärleks skull.
En doft som av gamla kasernfiltar, dem man
visserligen tvättat, men vilka ändå bibehålla en oviss
atmosfär omkring sig, slog emot Cello, när han på aftonen
steg in till överkonstapel Björk på polistationen.
Polismannen hade helt nyss kallat på herr Erlandsson i
telefonen och meddelat, att han hade något viktigt att
omtala för honom.
Den nyfikne tidningsmannen fann nu överkonstapel
Björks jättelika figur vid skrivbordet, på vars skiva
hans ena stora hand vilade, lik en för tillfället nedtagen
skylt ovanför en handskaffär, och den gröna
lampkupan sken över överkonstapelns något skalliga hjässa.
Det var en ståtlig skalle denna, men så tillhörde den
också en filosofiskt lagd polisman och en ivrig
esperan-tist, som hoppades att detta världsspråk en gång skulle
lösa alla konflikter och närma folken till varandra i
enigt arbete för mänsklighetens lycka. Herr Björk var
för övrigt en självstuderad man, vars väldiga gestalt
ofta var synlig på lånbiblioteken. Filosofen var nära
två meter lång, när han sträckte ut sig i sin fulla längd,
och han skulle genom att begagna endast en arm ledigt
ha kunnat kasta ut två eller tre ordinära filosofer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
