Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 52. Om en Jättefilosof och om lille Bitter, som stal för sin kärleks skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
586
där. Där ha vi verkeligen en psykologiens stora gåta.
Jo, det var så, att en massa inbrottsstölder blev
förövade i stån, och ingen kunde begripa, vem som gjorde
dem. En gång var det timmer, som blev bortfört. En
annan gång var det snickeriredskap och tjärpapp. En
tredje gång var det målarfärger, penslar och alla
sådana där tillbehör. En fjärde gång var det tapeter, och
sedan blev det lugnt en lång tid, ända tills en dag det
kommer en möbelhandlare rusandes hit och talar om,
att han blivit av med möbler i ett magasin; det var
såna där fabriksmöbler.
Nu var det så, att ingen strax kunde sätta alla de
där stölderna i sammanhang. Vi gick där och passade
på, förstås, och nosade överallt, så gott vi kunde, men
det var omöjligt att få spaning på tjyven. Till slut
skedde ett inbrott till, och den gången var det en
bosättningsaffär, som hade fått släppa till en hel del
saker. Då tänkte jag, att här ha vi väl att göra med en
och samma person, så konstigt det än ser ut. En gång
stog jag på trappan, när ett fruntimmer kommer
skrikande och pekar bortåt Vattenbärargränd: ”Ta fast
tjyven”, ropade hon. ”Han har stulit av mina
linneartiklar.” Fruntimret, som ropa, var en
vitvaruhand-lerska. Herr Erlandsson kan tro, att det blev fart i
bena på mig. Tjyven tog vägen utåt stans norra gräns,
emot Källberget, herr Erlandsson vet. Men här
försvann han plötsligt. Jag tog emellertid reda på alla,
som bodde där i trakten, och till sist fick jag kiken på
ett litet snyggt envåningshus med frontespis. Det såg
så rart och nätt ut. Kan nu herr Erlandsson tänka
sej, vad som hade skett?
— Jo, det anar jag. Han hade ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
