Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 52. Om en Jättefilosof och om lille Bitter, som stal för sin kärleks skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
588
i sina mustascher och stirrade Cello in i ansiktet med
en lång och betydelsefull blick.
— Ja, vad, herr Erlandsson 1 Vad — om inte
kvin-nanl Vad är det Strindberg säger om kvinnan? Ja,
vi känner till det. Och den store filosofen Nietzschel
Vi känner det, vi känner det... Emellertid: den där
karlen berättade, att han gått och dragit med en
kvinna, som han var kär i över örona, men hon hade
fått kiken på en lagerbokhållare, som kunde bjuda
henne en bättre framtid. Då säger Lutterman till henne,
att han skulle bli husägare och snart skulle skaffa sig
det egna lilla hemmet. När flickan hörde detta, smalt
hon nog, och det dröjde inte så länge, förrän
Lutterman hade skaffat sig en tomt därute. De var ju så
billiga där i steniga marken, och grundläggningen
betala han själv hederligt med sparda pengar. För karlen
hade alltid varit hygglig, se, och hade väl några tior
på banken. ”Herr polismästarn förstår nog”, sa han
till mig, ”att jag måste göra allt för att behålla henne
och smida, medan järnet var varmt. Så fort jag hade
fått det minsta färdigt, så visa jag henne det, och då
förstod jag, att hon skulle bli mej trogen. Mitt lilla
granna hus det reste sej så sakta, för jag byggde det
så gott som ensam. Det var inte så lätt att hinna med
allting. Det fordrade mycke krafter av mej”, sa han.
”Först fick jag arbeta i skrothandeln och skramla med
dragkärran om dagarna, sortera gamla lumpor och
sånt. På kvällarna snickra jag, spika och målade. A
så fick jag smita ut om nätterna för att skaffa mej
material. Ä, vad det är bittert, vad det är bittert att
tänka på detl Jag hade aldrig tänkt att fortsätta längre
än tills jag hade fått själva byggnaden klar”, sa han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
