Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 52. Om en Jättefilosof och om lille Bitter, som stal för sin kärleks skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
591
ningsreferat; sedan på kvällen bära sten, hyvla och
såga, spackla och måla samt slutligen vid nattens
inbrott gå ut för att stjäla tapeter, köttkvarnar,
durkslag och möbler.
I detsamma hörde den grubblande unge mannen ett
rop bakom sig, och då Cello vände sig om, såg han
Björks väldiga huvud avteckna sig mot kvällshimlen.
Det var tydligen han, som hade ropat.
— Jo, det var sant, herr Erlandsson! Vill han se
det lilla föremålet, som Holmsund hade om halsen,
hördes överkonstapelns röst i skymningen.
— Tack, herr Björk 1 Bra, blev Cellos tankspridda
svar. I morgon. Jag kommer i morgon bittida.
— Allt väl, mumlade överkonstapel Björk.
Han gick in på sin expedition men stack strax åter
ut sitt stora huvud, i det han sände en ny fråga genom
mörkret och tystnaden till journalisten, som alltmera
avlägsnade sig.
— Herr Erlandsson, ljöd Jättefilosofens djupa och
lugna basstämma. Det var en sak... vad i helsike
menar Strindberg med Cinnober?
— En symbol eller något ditåt, svarade den i
drömmar försjunkne tidningsmannen, som ville vara i fred.
— För det helvetiska i tillvaron eller för vad, hördes
ännu en gång Jättefilosofens mörka röst långt borta i
gatan.
— Nej, svarade Cello i samma ögonblick, som han
vände om hörnet. För något annat! Men jag
återkommer. Jag återkommer i morgon!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
