Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 63. ”När träden ha slagit ut — mörk karlsperson med svart arbete — en blank metallvara...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
handen. Det är förstås omöjligt, att du kan det, sade
Märta med eftersinnande min.
Hon öppnade handen och visade det blänkande
föremålet. Glada Kalle, som så många gånger lyssnat
till den bedrövliga berättelsen om tjuveriet på
Koludden, förstod ögonblickligen.
— Änej, utropade hon. Har du verkligen fått det
tillbaka? Har du —
Plötsligt stelnade miniatyrdamen och ur ögonen, som
hon åter spände upp till sin fulla vidd, sköt en blixt,
framkallad antingen av fasa eller också av en plötslig
ingivelse.
— Vem lämnade det? frågade hon.
— Det gjorde en herr Erlandsson, som du kanhända
känner. Jag kom till pensionatet ungefär samtidigt
med att han reste därifrån.
— Du store, suckade Glada Kalle. Då är det
kanhända han.
— Vilken han? frågade Märta Åvik, vars tankar
endast kretsade omkring guldhjärtat och den glädje,
hon skulle bereda Lilla Mussy. Vilken han?
Miniatyrdamen antog nu en beskyddande min, hon
reste sig på tå och klappade sin väninna på håret.
— Du är ett barn, sade Glada Kalle högtidligt. Kan
du säga mig vad det är, du har i handen?
— Det är ju guldhjärtat.
— Ja, det är det. Men det är något annat också. O,
du oförståndiga, huvudlösa barnl Det år ju en blank
metallvara, vet ja I
Märta Åvik teg. Miniatyrdamen fäktade med sina
korta armar och handskarna fladdrade som fåglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
