Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 58. Duellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
hade kyssl varandra, alldeles intill ledstången, men
efter denna ömhetsbetygelse hade Cello råkat halka,
när han skulle gå ned. Han tänkte i glädjen, som nu
började bli hans ständiga gäst, taga två lätta steg
åt gången i den med en smal matta belagda trappan,
och han gjorde så men beräknade i skumrasket
avstånden felaktigt. Härigenom kom han att taga tre
steg med ena foten, hisnade ett ögonblick och tog
därefter en massa steg på en gång men i sittande
ställning. Det gick så fort, att han icke hann tänka, förrän
huvuddelen av trappan var passerad.
— Slog du dig? hade en viskande röst frågat
däruppe.
— Jag lever än, svarade älskaren med hes stämma.
Men jag är ömmare än någonsin.
Då hade det fnissat uppe i trappan, och en dörr
hade slagits igen. De sista trappstegen vandrade
emellertid Cello i majestätiskt lugn, men när han kom ned
i korridoren, såg han verkligen en skymt av familjens
trotjänarinna. Fröken Märtas förtrogna urskilde strax,
vem besökaren var, men stängde genast dörren och
gick tillbaka till serveringsrummet.
— Vem i hela tiden var det? frågade Hedvig. Det
lät riktigt hemsktl
— Det var nog en katt, sade Alma högt, medan den
i kärlekshemligheten invigda log ett omärkligt, mystiskt
leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
