Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 58. Duellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
— Nej, svarade Cello, jag har ännu inte slutat mitt
arbete, jag har varit ledig några timmar.
Nu anade herr Erlandsson, att ingenjör Planertz var
djupt kränkt i sin egenkärlek på grund av de
strandade friareplanerna, och det var icke otroligt, att
ingenjören, som vid ett tillfälle sett Cello och fröken
Åvik promenera tillsammans, förmodade, att den andre
haft bättre lycka än han själv. Ingenjören var icke så
dum, att han bringade sådana ämnen direkt på tal,
men som han gömde på förargelse och missmod, tänkte
han använda sig av mötet för att på annat sätt visa
överlägsenhet gent emot den andre. Detta kände Cello
i luften; han förstod, att den månbeglänsta parken,
med sina många romantiska minnen, med de
sällsamma skuggorna hopkrupna på matt glimmande
gräsmattor, skulle bli vittne till ett slags duell. Snart skulle
värjorna korsas.
— Jag känner inte till arbetstiden på tidningarna,
sade ingenjör Planertz, som på detta sätt drog sin värja
och satte in en stöt mot motståndarens yrkeskärlek.
Men jag antar, att den är för kort, ty därest den vore
något längre, skulle väl meddelandena, särskilt från
stadens verk och inrättningar, bli något sakligare och
mera utförligt behandlade.
Cello, som flinkt dragit sin värja, parerade med en
blixtrande kvint, följd av en direkt ripost, i det han
svarade:
— Något kan väl ligga i vad herr Planertz säger,
men kurialstilen gör ofta skrivelserna onödigt långa.
Allmänheten skulle aldrig läsa dem, om de avtrycktes
i sin helhet. Folk finge kanske inte veta så mycket om
viktiga spörsmål då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
