- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
731

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 65. ”Ärade brudpar, mina damer och herrar!”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

731

ödmjukhet i anden som vi äga, vi ur paradiset
ute-låsta, stanna vi inför varje kristallvas och utropa ”ah”.
Vi skugga med händerna över våra ögon framför edra
oljefärgsmålningar och säga ”åh”. Vi halas genom
rummen såsom godsvagnar av ett lok, I leten i våra ögon
efter entusiasmen över eder lycka. Ha! Vid gudarnas
skymning! Det är vi ungkarlar, som skola omtala för
eder och övertyga eder om att I ären lyckliga.

Så kommer den dagen, då vi uppsläpas till eder,
och då ni för oss förevisa en dyrbarhet, insvept i en
linda. Denna dyrbarhet har väl utseendet av ett
vetebröd, men detta vetebröd skiljer sig i så måtto från
vanliga sådana, att det blinkar, ty vi kunna tydligt se
tvenne russin i bakverket, ett på varje sida om något,
som I kallen för lillens grekiska näsa. Nå, frågar
mannen, kan du säga, om han liknar mig eller Jossan?
Den oerfarne ungkarlen begår genast ett
avgrundsfel och säger, att det liknar endera av parterna. Men
vi, gamla ärriga ungkarlar, vi säga icke så, utan vi
slå tillsammans våra händer och utropa: Det var en
sällsamt lycklig förening av eder båda!

— Hahaha, skrattade församlingen.

— Silentium, mina damer och herrar, manade
Pensionatskurken. Förvisso äro vackra visor icke långa,
men detta är en ful visa, och därför är den lång. En
dag inbjudes ungkarlen såsom ledare av åskstrålar
eller såsom en slags buffert, och han får då känna
äktenskapets smärta och taga del av dess
besvärligheter. Efter middagen anförtror sig den manlige
vännen till honom: ”Kära du, allting är icke, som man
drömmer sig det. Det vill säga, att jag och Jossan äro
verkligt lyckliga, och hon är den bästa kvinna, man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0745.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free