Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 67. Den blomstertid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
Vattenkannans strålar blänka, rissla och blanda sitt
svaga ljud med surr och fågelkvitter. Inne i
snickar-mästare Thuns trädgård skallrar det nu av koppar och
glas; man väntar tydligen främmande där. Men herr
Borg hör icke dessa ljud. Medan han går nedlutad över
markens härlighet, tänker han på sin för länge sedan
döda hustru, som aldrig skall återvända till deras
trädgård. Han suckar icke mera, ty hans suckar ha för
länge sedan tagit slut, men han tänker lugnt och djupt
på allt det, som flydde från honom en dag för många
år sedan. Nu är han åter vid hennes sida, nu sitta
de på bänken invid fruktträden; nu ropar hon från
fönstret — han kan så tydligt höra, hur den klara
sopranen nämner hans namn. Nu ser han rakt in i
hennes milda ögon, och nu blir det åter mörker; han
öppnar själv husets port, för att de skola kunna bära
ut den gula kistan med alla de starkt doftande
kransarna, och nu är han vid graven, där stenen fläckats
àv regn, men där ännu guldbokstäverna skina: Elisabet,
medan små nedfallna löv rulla och vända sig i
vinden. Han stannar alltid så länge vid stenen. Ack, det
är så naturligt, att även hon skulle bli till jord liksom
bladet, liksom blomman och fågeln. Allt är så
naturligt och går så lugnt i sitt naturliga kretslopp; ständigt
följa nya morgonrodnader på varandra, ständigt nya
månar blänka — det går runt och säkert, det blir nytt
och gammalt om vartannat. Men saknaden oeh
längtan, men drömmen, som oförändrad stilla lågar i hans
bröst, vad är den utav, vad är den för ett märkvärdigt
ting? Skall jag träffa henne mera? tänker den gamle
herrn. Nej, jag skall icke mera råka henne — men
kanhända att jag skall få råka henne ändå. Och så lämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
