Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
problemdramernas. Det är i synnerhet efter framträdandet af Ibsens
»Dukkehjem» (1879), som en sådan riktning hos oss blir
förhärskande, och dess förnämsta kvinnliga representanter äro
de redan som novelldiktare omtalade fruarna Leffler oeh
Agrell. Båda vända sig i sina skådespel med skoningslös
satir mot tidens orättvisa och förtryck, i synnerhet för
såvidt de drabba kvinnan; karaktäristiska i detta afseende äro
fru Lefflers »Skådespelerskan» och »Sanna kvinnor», fru
Agrells »Ensam», »Räddad» och »Dömd». Båda röja
framstående dramatisk begåfning, och flera af deras stycken ha
väckt liflig uppmärksamhet och ofta gifvits.
Till tendensdiktningen kan man däremot ej räkna fru
Anna Wahlenbergs skådespel. De utmärka sig för ledig
dialog, god karaktäristik och blick för hvardagslifvets såvål
komiska som allvarliga sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
