Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intresse de skulle kunna ha härutav. Ett väpnat
Sverige blir ju alltid i någon mån ett krigshot, en
krigsfara även för en stormakt, visserligen icke i och för
sig, men såsom eventuellt allierad med dess
motståndare ; det enda som i avseende på oss kunde intressera
stormakterna vore väl därför vårt iakttagande av en
obrottslig neutralitet; men tydligen finnes det
ingenting, som på ett så övertygande sätt kan borga för
en dylik som själva frånvaron av militära rustningar.
»Neutralitet», har det hånande sagts, »är, när man
icke ertappas» — sålänge det finnes rustningar,
finnes det också misstankar om partitagande för den
ena eller andra av två krigförande makter; men vi
ha sannerligen ingen orsak att ta parti för någon
enda av världens stormakter i deras inbördes
tvistig-heter.
På den första Haagkonferensen väcktes i själva
verket denna fråga, angående vad stormakterna ville
fordra af de små makterna i rustningsväg, för att de
skulle anses ha tillräckligt försvarat sin neutralitet
— det skedde betecknande nog av representanten för
den allra minsta av Europas självständiga stater,
nämligen Luxemburg. Frågan ansågs för litet förberedd
och uppsköts därför till nästa konferens; men på
grund av en obegriplig försummelse hos
småstaterna kom den då icke ens under diskussion.
Vad man däremot med skäl synes kunna vänta
av oss i militärisk väg är, att vi skola kunna skydda
oss själva mot ett eventuellt anfall från makter av
samma rang som vi själva, det vill väl uteslutande
säga Norge och Danmark. Huru ringa faran från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
