Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Frågor, som kyrkomötena ha att behandla - 3. Om missbruk vid påvens hov och om det påvliga utpressningssystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de hittills varit vana vid, samt fylla världen med
kristnas blod, på det icke de kristnas enighet
någonsin måtte genom reformerande bereda den
heliga romerska stolen något bryderi.
Hittills hava vi sett, huru de bära sig åt med
sådana prebenden, som förfalla och bliva lediga.
Men nu inträffa vakanser alltför sällan i den
bortklemade snikenhetens tycke. Därför har den visat
sin förtänksamhet även beträffande de län, som
ännu innehavas av sina föreståndare, så att också
de måtte bliva lediga, om de ej redan äro det, och
det på mångfaldiga sätt.
För det första spejar den efter, var feta prebenden[1]
eller biskopsdömen finnas, som innehas av någon
gammal eller sjuk man eller ock av någon, som man
pådiktar oduglighet. Vid sidan av en sådan
ställer den heliga stolen en koadjutor, det vill säga
en medhjälpare, utan vederbörandes vilja och mot
hans önskan, till förmån för koadjutorn, emedan
denne antingen är påvens tjänare eller giver
honom pengar därför eller ock på annat sätt har
gjort sig förtjänt därav genom ett dagsverke i
Roms tjänst. Då måste domkapitlet uppgiva sin
fria valrätt, eller också tvingas den, som äger
prebenden att utskifta som förläningar, att frångå
denna sin rätt — och så går alltsamman till Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
