Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Frågor, som kyrkomötena ha att behandla - 3. Om missbruk vid påvens hov och om det påvliga utpressningssystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
många fler liknande historier finnas, som inte ens
kunna uppräknas. Summa — de handla långt
skänd-ligare med prebendena än hedningarna under
korset med Kristi kläder (Matt. 27:35).
Men allt, som hittills blivit nämnt, är nu helt
gammalt och vanligt i Rom. Dock ännu en sak
har snikenheten uttänkt, som jag hoppas skall
vara det sista och bliva dess undergång. Påven
har nämligen hittat på ett litet knep, som heter
pectoralis reservatio,1 det är inre förbehåll, och
proprius motus, det vill säga egen
maktfullkomlig-het (eg. övermod, godtycke i bruket av sin makt).
Det tillgår på följande sätt: När någon i Rom
erhåller ett län, som ärligen åt honom överlåtes
med brev och sigill2 enligt vanligt bruk, och så en
annan kommer och under erbjudande av penningar
eller framvisande av någon annan förtjänst, som han
har — varom intet är att säga — begär samma län
av påven, så ger han det åt denne och tar det ifrån
den andre. Säger man då, att det är orättfärdigt,
Dantes exaudit, non dantibus ostia elaudit». (= Den
romerska kurian vill icke äga andra får än sådana, som hava
ull. Den som giver, till honom lyssnar hon. Den som icke
giver, för honom tillsluter hon dörren.)
Jfr oek härmed, vad Ulrik von Hutten säger i sin dialog
»Vadiseus» 1520: »De fördöma visserligen simonien med
orden, men i verkligheten bedrives och övas den av var man. »
* Jfr sid. 85 not 1.
»Wird signirt.» I andra editioner: »resignirt» (—
avstås).—. För avgörandet av utomordentliga nådeansökningar
fanns sedan Innoeentius VIII (1484—1492) en särskild
myndighet: »Signatura gvatiæ». Se sid. 82 f. not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
