Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformförslag av Luther - 7. Avskaffande av de romerska officierna - 8. Avskaffande av biskopseden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
som, förstockade och förblindade av stor
snikenhet, av gods och världslig prakt, nu först slå fast,
att själen är odödlig?1 Det är icke någon ringa
vanära för hela kristenheten, att man i Rom så
skymfligt handskas med tron. Hade de nu mindre
av gods och stcit) sä kunde de bättre studera och
och bedja och därigenom bliva värdiga och
dugliga till att behandla trossaker, såsom de voro i
gamla tider, då de helt enkelt voro biskopar och
icke förmätet gjorde anspråk på att vara konungar
över alla konungar.
För det åttonde skulle de svåra, gruvliga ederna
1 Denna dogm om själens odödlighet fastslogs pä nämnda
Laterankoncilium genom en bulla av Leo X den 19 dec.
1513 i syfte att motverka den hedniskt filosofiska
åskådning (representerad särskilt av dåvarande aristotelikern Pietro
Pomponazzo, professor i Padua), som allt från renässansens
dagar vunnit mer och mer ingång inom kyrkan. Härom skriver
Ranke i »Die römischen Päpste »: »Filosofernas skolor råkade
i strid, om den förnuftiga själen vore immateriell och
odödlig. . . eller dödlig.» En av de mest framstående filosoferna
stannade för det senare alternativet och menade, att »om
lagstiftaren fastställt, att själen är odödlig, så har han
gjort detta utan att bekymra sig om sanningen». Man
sökte bevisa, att det icke råder någon skillnad mellan
människans och djurets själ. »I Rom — säger Ranke — hörde
det till god sällskapston att motsäga kristendomens
grundsatser. Man gällde icke längre för en bildad man, om man
ej hyste villfarande meningar om kristendomen. Vid
hovet talade man blott skämtsamt om den katolska
kyrkans satser och om den Heliga skrifts utsagor. Trons
hemligheter föraktades. » Jfr sid. 154. samt H. H. Borcherdt
och P. Kalkoff: Martin Luther, Ausgewälilte Werke,
München-Leipzig 1914, Bd. 2, sid. 262.
8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
