- Project Runeberg -  Om kyrkans reformation /
141

(1917) [MARC] Author: Martin Luther Translator: Gustaf Norrman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformförslag av Luther - 23. Mot »brödraskapen» och en hel del påvliga missbruk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förjaga de påvliga sändebuden[1] med deras fri- och
rättigheter[2], som de sälja åt oss för grova pengar
— vilket dock är idel bedrägeri. Så t. ex. mottaga
de pengar och förklara orättfånget gods för
rättmätigt[3], upplösa eder, löften och förbund, bryta
därmed tro och loven samt lära andra att inbördes
göra detsamma — allt under det påståendet, att
påven har makt därtill. Sådant bjuder den onde
anden dem att tala. Och en så djävulsk lära
pracka de på oss och taga betalt för att lära oss
synda och föra oss till helvetet.

Funnes det ock ingen annan arg list, som
bevisade, att påven är den rätte Antikrist, så vore


[1] Till denna kategori hörde legater, nuntier och
vikarier, som, utrustade med vidsträckt fullmakt, sändes till
avlägsnare kyrkoprovinser för att där utöva påvens
suprematrättigheter. Dessa påvliga kommissarier, vilka
uppträdde över allt i Tyskland, fungerade som domare och
utövade ofta genom användande av bannet en hänsynslös
och olaglig jurisdiktion även bland lekmän*. Över deras
olidliga framfart samt därav vållad förvirring i
samfundslivet klagas bitterligen på riksdagen i Nürnberg 1523;
likaså över deras (särskilt »legaternas» eller »oratorernas»)
djärvhet att i kraft av erhållen påvlig fullmakt blanda sig
i den världsliga rättskipningen, i det de exempelvis till
legitimerade oäkta barn skänkte bort prebenden, över vilka
lekmän hade patronatsrätten, utan att taga någon hänsyn
till dessa o. s. v. Jfr Kalkoff a. a. sid. XIX o. sid. 268 f.
[2] = »Facultates.» — Den fullmakt t. ex., som påven
Klemens VII (1523—1534) utfärdade för kardinal
Campegio, innehöll ej mindre än omkring 50 punkter
(facultates), däribland rätten att lösa från avgivna eder och
löften med vissa undantag. Jfr sid. 131 not 3.
[3] Jfr Bezold a. a. sid. 108.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyref17/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free