Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Macduf.
Hvad sjukdom är det?
Malcolm.
Sjukan kallas den;
Ett underverk, som, sedan hit jag kom
Jag ofta sett den gode kungen göra.
Hur han till himlen beder, vet han bäst,
Men svåra hemsökt folk, af sårnader
Och svulster fulla, ömkliga att skåda,
All läkarehjälps förtviflan, botar han,
Kring deras hals ett guldmynt hängande
Med bön till Gud. Man säger att han lemnar
I arf åt sina efterkommande
Sin läkdoms kraft”. |
Den sjukdom, som med dessa uttryck skildras, är skrofulosen. Uti århun-
draden har den nämda tron varit rotfästad hos det engelska folket. Ända från
EDVARD BEKÄNNARENS dagar kan man spåra denna konungens sed att med
vidrörande söka bota skroflerna eller ”the King’s evil”, som den på engelskt
fornspråk kallas. Denna helande förmåga har också varit ansedd för ett kung-
ligt prerogativ och ett vittnesbörd om kunglig börd och anspråk. Alla preten- ’
denter från hertigen af MonMmouTtH ända till CARL EbpvArbD år 1745 hafva sökt
att genom dylika handlingar bevisa sin legitimitet eller sin rätt. De Stuart-
ska konungarna voro mycket frikostiga med utöfningen af denna ceremoni, och
ännu år 1712 är det antecknadt, att Drottning ANNA försökte sin helbregda-
görande gåfva. Endast om den förståndsklare oah kritiske Winnuerm III för-
tälja historieskrifvarne, att han någon gång på enträgna böner lät förmå sig
till samma åtgärd, och att han då beledsagat den med orden ”Gud upplyse
ditt förstånd”.
Man skulle kanske af det nyssnämda citatet och af hela skildringen kunna
vilja draga den slutsatsen, att SHAKSPERE derigenom bevisat sig hafva delat sin
samtids öfvertro. Det är dock ingalunda härigenom bevisadt. Man skulle
kunna taga episoden för en artighet eller smicker mot regenten, men det synes
icke heller tydligt framgå ur det hela. Det sannolikaste är väl, att skalden
velat framhålla en egendomlig, gammal och i folkets ögon ärevördig sed, utan
att noggrannare uttala sig om förhållandets betingelser. Den skald, som i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
