Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosing (gladt, i det han äfven stiger upp). På mig!
Har Karin någonsin tid att tänka på någon människa?
Karin brukar ju säga, att böckerna hvarje ledig stund
äro i hennes håg och i hvardagslag ge’r hon hela sitt
intresse åt de kära kräken.
Karin. Det var också i samband med böckerna, som
jag tänkte på Rosing. Jag har just läst de vackra
dikterna, jag fick låna af Rosing och tänkte: Jag måste
tacka honom riktigt vackert för alla böcker han lånat
mig. Jag har haft så stor glädje af dem på lediga
stunder.
— När jag stod här vid källan, mindes jag en
vacker dikt, som jag läste i går kväll »Skogskällan» hette
den och den dikten blef som en ram omkring den vackra
tafla, jag här såg.
Rosing. Karin borde ändå ha’ fått en annan lott i
lifvet, så intresserad för att läsa och lära, som Karin är.
Karin. Hvad hindrar det att läsa och lära, fast man
också gör hvilket groft arbete som helst. Rosing själf
har ju gått så mycket i skola, i jordbruksskola o. dyl.
både hemma och i utlandet och ändå utför Rosing så
väl dräng- som husbonde-sysslorna på sitt småbruk.
Rosing. Ja det är just lyckan det att förena det ena
med det andra. Tryggt känns det att äga kunskaper,
men härligt, då musklerna spännas i arbete på egen
torfva. — Hvad vore det att hafva tagit hvilka
kunskaps-grader som helst, om man kände sig tafatt vid praktiskt
arbete och ej med karlatag kunde ta’ i riktiga
karlsyss-lor och ömkligt vore att blott kunna arbeta, men
ingenting veta och förstå af det, som andra andligt kunna
njuta af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
