- Project Runeberg -  På landet är bäst. Dramatisk framställning i två akter /
36

(1914) [MARC] [MARC] Author: Edit Wahlbeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elsa (snyftande). Rosing brydde sig ej om att hälsa
på mig. Jag är visst föraktad af alla människor.

August. Hvarföre skulle du vara det? (oroligt). Du
har väl ej gjort något så dåligt (tröstande). Rosing
kände bara ej igen dig i den kostymen (sätter sig ned
bredvid henne).

Elsa (vill smyga sin hand i hans). Tag min hand i
din, August! Det känns så tryggt att veta, det du min
ende vän åter finns i min närhet.

August (drar undan den hand hon vill fatta). Du
sade ju i förgår sist, att du ej als tål ha’ mig i din närhet.

Elsa (ångerfullt). Det var galenskaper, som du ej
får minnas. Den där i:sta maskinisten hade fått mig
till det. (häftigt) Men nu vet jag, hvad för en karl han är.

August (häftigt). Har han gjort dig något för när?

Elsa. Jo — vet du. I fredags om kvällen se’n du
rest, bad han mig hämta varmt vatten till sig i hytten.
Där betedde han sig på ett oförskämt sätt emot mig —
pratade om fri kärlek o. dyl. Jag slängde honom
ser-vietten i ansiktet och sade, att sådant kan han komma
öfverens om med andra slags flickor än med mig. Då
hånade han mig och gjorde narr af mig.

August (uppbrusande). Knäfveln tage den
lättsinnige karlen! Hade jag varit till hands hade han fått
fri fart i stället för fri kärlek.

Elsa. I dag är hela befälet i hamn, så jag lätt fick
ledigt och så beslöt jag i går att med första båt resa hit,
dit jag visste, att du rest, ty jag kände mig så olycklig
och ensam i hela världen och längtade gränslöst efter
dig, min enda vän. Jag tänkte, att du möjligen skulle
begifva dig till kyrkan och ville speja efter dig här på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:45:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/landetbast/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free