Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andningsorganens sjukdomar - Andropogon - Andtid - Anethum - Aneurysma - Angelica - Anglerboskap - Anglisering - Angloarabisk häst - Anglonormandisk häst - Anguilla - Anguis - Anilin - Anis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iakttaga vid sjukdomen i lungorna
förekommande förändringar i andningsljuden och
genom knackningar på bröstväggen
(perkussion) av det ljud, som därvid uppkommer, sluta
sig till förekomsten av sjukliga förändringar i
själva lungvävnaden. Dessa
undersökningsmetoder hava dock för lekmannen föga
betydelse, då det fordras stor vana och noggrann
kännedom om dithörande anatomiska
förhållanden för att iakttaga och rätt bedöma dylika
symptom. De viktigaste sjukdomarna i
andningsorganen hos husdjuren äro: näskatarr
(snuva), strupkatarr, pipande
kvickdrag, luftrörskatarr,
lunginflammation, lungröta,
elakartad lungsjuka, kvickdrag och
brösthinne-, eller
lungsäcksinflammation. (Se dessa ord.) E. N—m.
Andropogon. Se Hirs
Andtid. Gammal benämning på skördetid.
Anethum. Se Dill
Aneurysma. Se Bråck.
Angelica, högvuxna örter av de
flockblomstrigas familj (Umbelliferœ), utmärkta av
stora, två- till tredubbelt parbladiga blad med
mycket stora slidor; flockarna med
mångbladiga enskilda men obetydliga allmänna
svepen. En på fuktiga och skuggiga platser i
fjälltrakterna förekommande art, Kvann
eller fjällkvann, A. archangelica L., är en
av fjällens förnämsta foderväxter, och de unga
skotten anses på grund av sin söta,
kryddartade smak av lapparna som en läckerhet. I
mellersta och södra Sverige förekommer en
annan art, ängslöka (även åtskilliga andra
namn), A. silvestris L., rätt allmänt på fuktiga
ängar och vid stränder; den ätes av kreaturen,
och lämnar bien honung men förekommer ej
i sådan mängd, att den har någon ekonomisk
betydelse. Avkok på blommorna har använts
till gulfärgning av ylle.
Anglerboskap. Boskapen i landskapet
Angeln i Slesvigs mot Östersjön liggande,
för gräsväxt och boskapsskötsel synnerligen
gynnsamma område har sedan gammalt varit
berömd för hög mjölkavkastning, och redan
de på 1830—1840-talen bildade
lantbruksföreningarna ägnade uppmärksamhet åt rasens
förädling. Till danska öarna ägde under
följande tid en stark införsel av a. rum, och
denna har till stor del lämnat material till
den senare så berömda röda danska boskapen.
Även till Sverige infördes under
1840—1870-talen ett avsevärt antal a., vilken spreds ända
upp till Gästrikland, men i främsta rummet i
Västergötland. De hävdade här väl sitt
anseende för friskhet och hög mjölkavkastning,
men fingo vika för de kraftigare byggda,
köttrikare Ayrshiredjuren och äro numera
fullständigt försvunna. Rasen är av en starkt
utpräglad mjölktyp, knappt medelstor,
fullvuxna kors vikt 400—450 kg., med smalt
huvud, tunn hals och framdel, med skarp manke,
bakdel rätt väl utvecklad men likasöm hela
kroppen muskelfattig; färgen är ljust till
mörkt brunröd, den senare färgtonen mest
omtyckt, vanligen mörkare på huvudet;
enstaka vita fläckar på buk och juver. Litt.:
A. Lydtin & H. Werner, Das deutsche Rind.
Berlin 1889.
Anglisering, Kupering, betecknar
förkortande av husdjurs svans genom operation.
Det är en förr mer än nu använd lyxoperation
för att giva hästar och hundar en Viss »snits».
Meningarna äro rätt delade om det berättigade
i att för ett mods skull stympa ett djur. Annat
blir naturligtvis förhållandet, då operationen
företages på grund av svulstbildning och mot
vissa odygder. I varje fall bör operationen
företagas av fullt kompetent person. Wilh. H—r.
Angloarabisk häst. Räknas jämte den
arabiska hästen och den engelska
fullblodshästen till fullblodet inom hästaveln. Den har
uppkommit genom korsning mellan arabiskt
och engelskt fullblod. Endast ett fåtal
stuterier, bland dem det franska kronostuteriet
Pompadour, hava byggt sin avel härpå. Hit
hör den berömda ungerska Gidran-stammen
vid stuteriet Mezöhegyes. Wilh. H—r.
Anglonormandisk häst, en berömd fransk
ras, utbildad i det bördiga, kalkrika
Normandie genom sedan början av 1800-talet fortsatt
korsning med engelskt fullblod och, till någon
del, med Norfolkshingstar. En prydlig, ädel,
men mäktig vagnshäst, i regel brun utan
tecken, 170—180 cm hög över manken, med
jämförelsevis tungt huvud och kort hals, mäktig
muskulatur, kraftiga ledgångar och höga
knärörelser. I Pin och S:t Lo finnas framstående
anglonormandiska hingstdepåer. Om även den
införsel av hingstar av denna ras, som under
1870-talet ägde rum genom statens och
enskildes försorg, gav befogad anledning till mindre
gott omdöme om rasens nedärvningsförmåga,
kan dock ej nekas, att en del av dessa
hingstar lämnade en framstående avkomma. Wilh. H—r.
Anguilla. Se Ål.
Anguis. Se Ormslå.
Anilin. Se Aminoföreningar.
Anis, Pimpinella Anisum L., en
flockblomstrig ört (Umbelliferœ), vilken härstammar från
Egypten och redan hos de gamla grekerna och
romarna var berömd för sin angenäma
kryddlukt. Odlas i Tyskland, Ryssland m. fl.
länder för frukternas skull, vilka användas som
krydda, och för framställning av den starkt
doftande eteriska anisoljan, vilken
användes i medicin och parfymerier. Kan odlas
även i Sverige och på jord i varmt läge. Den
lämnar frukt samma år den satts. Avfallet
av frukterna, sedan oljan utdragits, har vid
försök visat sig hava ett avsevärt fodervärde,
1 kg. motsvarande 1 foderenhet. Anisavfallet
stegrar mjölkens fetthalt. Bör användas med
försiktighet, högst 1.5 kg per dag åt större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
