- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
147

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodomlopp - Blodpinkning - Blodpropp - Blodrot - Blodspatt - Blodstallning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammandraga sig och betydligt minska kärlets
genomskärningsyta, då flyter blodet
hastigare. Andra gånger kunna dessa muskler helt
slappna, varigenom kärlet väsentligt vidgas
och kan rymma mångdubbelt mera blod.
Blodkärlens spänning, deras tonus, regleras av
nerver från ett centrum i förlängda märgen.
Reglering av blodtrycket är en mycket viktig
funktion för lämpligaste blodfördelningen i
kroppen vid såväl fysiologiska förhållanden
(mycket blod behövs till mage och tarmar för
matsmältningen) som vid sjukliga processer
någonstädes i kroppen (t. ex. ett sår som skall
läkas).                P. E.

Blodpinkning. Se Blodstallning.

Blodpropp, tromb, uppstår, då blod
koagulerar inuti ett blodkärl, varigenom detta
helt eller delvis tilltäppes. B. kan bildas i
varje kärl, då cirkulationen blivit
förlångsammad eller väggarna sjukligt förändrats.
Vanligen uppkommer b. småningom, genom att
fibrin avsättes lager efter lager på kärlväggens
insida. Till täppes en pulsåder (artär)
fullständigt, uppstår blodbrist i det organ eller del
därav, som näres därifrån, och organets
verksamhet nedsättes eller upphör; om blod ej kan
tillföras på andra vägar, uppstår kallbrand.
Uppstår b. i en blodåder (ven), hindras blodets
avlopp, blodtrycket ökas, blodet pressas ut
genom kärlväggen, och en het, öm och
rodnande svullnad uppkommer. Är tilltäppningen
fullständig och avlopp ej kan beredas för blodet
på andra vägar, kan även i detta fall brand
uppstå. Om en del av en b. (embolus) i en
pulsåder lossnar, följer den med blodströmmen
och fastnar sedan i en finare förgrening, där
den bildar en ny (sekundär) b. Lösryckes en
sådan embolus från en propp i en blodåder
(ven), kan den följa med till hjärtat, och
antingen fastna i den artär, som tillför hjärtmuskeln
blod (kransartären) och då förorsaka
ögonblicklig död genom hjärtförlamning, eller
överföras till lungorna med lungartären och
bilda b. i någon av dess förgreningar. Vid
vissa vargörande sår bildas i de omgivande
blodådrorna proppar, som innehålla bakterier,
vilka förorsaka deras sönderfallande till en
kornig massa, och dessa små emboli föras sedan
genom blodströmmen till lungor, lever eller
andra organ, där de bilda sekundära proppar,
vilka var och en på grund av de medförda
bakterierna utvecklas till en liten böld, s. k.
metastatisk abscess, och på detta sätt uppstår
s. k. varförgiftning (pyämi).                E. N—m.

Blodrot, blodstilla, Potentilla
tormentilla
Neck. av rosväxternas familj (Rosaceæ), en
i hela landet vanlig ört med 3—5-fingrade blad
och gula fyrtaliga blommor. Rotstocken är
blodröd i sitt inre; avkok å densamma användes
till färgning och som blodstillande medel.
Uppgräves på våren före skjutningen eller på
senhösten, rensas och torkas, varefter den är
säljbar som läkeväxt. Fig. b.

Blodrot.
Blodrot.


Blodspatt. Se Bråck.

Blodstallning, blodpinkning, blod
i urin
, är ett symtom vid flere olika
sjukdomar och kan bero dels på verkligt blod i
urinen (hämaturi) till följd av blödningar
från olika delar av urinvägarna, dels på, att
blodets färgämne löst sig i blodvattnet och
sedan avskiljes med urinen, som därav blir
blodfärgad (hämoglobinuri). (Se nedan
Sommarsjuka och Korsförlamning).

1. Sommarsjuka, blodhalning,
blodpinkning, rödsot, rödsjuka,
hos nötkreatur förorsakas av en protozo,
Piroplasma bigeminum, vilken förekommer i blodet,
särskilt i de röda blodkropparna, hos de sjuka
djuren och överföres genom fästingar,
hos vilka parasiten i ett visst utvecklingsskede
lever. Genom att suga blod ur sjuka
nötkreatur upptaga fästingarna parasiten, vilken sedan
övergår på deras avkomma, och då de sålunda
smittade fästingarna suga sig fast på friska
nötkreatur, inympas smittämnet på dessa.
Då fästingarna, som äro ett nödvändigt
mellanled vid smittans överförande, företrädesvis
leva på lövträd i buskrika, sanka hagar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free