Lantmannens uppslagsbok / 170 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Broms - Bromsböld - Bromus - Bronchit - Brons - Broschlare - Brosk - Brosksvamp - Bruchus - Brucin - Bruk - Bruksfrö - Bruksvärde - Brummare - Brunand - Brunell - Brunfläcksjuka - Brunn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

T. tarandinus L., som igenkännes på sin delvis
guldglänsande behåring. Nära besläktade äro
Regnbromsar, Chrysozona (Hæmatopota),
som äro väsentligt mindre och igenkännas på
sina svart- eller gråspräckliga vingar. De äro
i synnerhet vid fuktigt väder besvärliga och
utdela stick, varav smärtan är skarp men
hastigt övergående. Bromsarnas larver leva
i fuktig jord eller vatten. Jfr Blindbroms,
Styng.                A. T—n.

Fäbroms. Dubbel nat. storl.

2. Instrument, se Brems.

3. Anordning för att minska en rörelses
hastighet eller hejda densamma. Användes på
fordon och en del maskiner. Se Vagn.

Bromsböld. Se Styng.

Bromus. Se Losta.

Bronchit. Se Bröstkatarr.

Brons. Se Metall.

Broschlare, brossiare, brosselkarl,
hjälpkarl, som timmerkörare ofta använda för
timrets redning och lossning å avverkningsplatsen.
B:s arbete kallas brossling.                G. L—g.

Brosk betecknar en art av bindesubstans
(jfr Bindväv), som beträffande hårdhet
kommer bland djurkroppens vävnader närmast
efter benet. Det besitter en ganska hög grad
av elasticitet och tjänar huvudsakligen till
komplettering av skelettets bendelar, i det att
det t. ex. överklädande ändarna av mot
varandra ledande ben som s. k. ledbrosk bildar
glatta ledytor, som lätt glida mot varandra;
eller ock kan det bilda förbindelser, som utan
att vara leder i egentlig mening (sakna ledhåla)
dock medgiva en viss rörlighet åt de
sammanfogade benen, t. ex. revbensbrosken och
broskskivorna mellan ryggkotorna. Skelettets ben
anläggas hos fostret i stor utsträckning som b.
— B. hos det fullt utvecklade däggdjuret
består av en riklig, strukturlös eller trådig
grundmassa, innehållande jämförelsevis
fåtaliga, i små grupper eller rader liggande celler.
Hos fostret är det mycket cellrikare. Det
innehåller som huvudbeståndsdel en med
bindvävens limgivande substans (kollagen — se
Äggviteartade ämnen) närsläktad eller identisk
äggvitekropp. Av andra förekommande
sådana kan anföras s. k. kondromukoid,
ett sammansatt, slemliknande äggviteämne,
som bl. a. innehåller organiskt bunden
svavelsyra (»kondroitin-svavelsyra») och förekommer
även i ben och bindväv.                *

Brosksvamp, Marasmius, ett släkte av
skivsvampar, Agaricineæ, utmärkt genom
tunn regelbunden hatt på central, smal,
ringlös fot, fast förenad med hatten, samt segt,
broskartat kött. Av hithörande arter äro
följande värda uppmärksamhet såsom tjänliga
till krydda. Nejlik-b., M. oreades Bolt,
en å gräsmark allmän, i ringar (häxringar)
växande, blek svamp, med omkring tumsbred,
i mitten upphöjd hatt. Lök-b.,
M. scorodonius Fr., en mindre art med svartbrun, pipig
fot och stark lukt av lök, vilken dock
försvinner vid kokning eller stekning, varför den bör
tillsättas mot slutet av rättens tillredning.
Allmän i skogar.

Bruchus. Se Bönsmyg, Ärtsmyg.

Brucin. Se Alkaloid.

Bruk. Se Murbruk, Betong, Cement.

Bruksfrö. Se Fröodling.

Bruksvärde, odlingsvärde, hos
utsädesvaror bedömes ej endast efter de vid
analys funna talen för grobarhet, renhet, ogräshalt,
fuktighetshalt m.m. utan även efter andra
grunder, ss. efter genom försök eller annorlunda
känd avkastningsförmåga, sortens eller
stammens lämplighet för klimatiska och
jordmånsförhållanden och för olika användning av
skörden o. s. v. Orden ha förr använts att
beteckna procent grobarhet x proc. rent frö,
vilket numera i frökontrollen uttryckes med »rent
grott frö». Jfr Frökontroll.                J. N. W.

Brummare kallas kor, vilka liksom en tjur
skrapa med framfötterna och böla med huvudet
sänkt mot marken. Orsaken är abnormitet i
könsverksamheten och beteendet angiver
alltid, att djuret är ofruktsamt. Jfr Brunst.                E. N—m.

Brunand. Se Dykand.

Brunell, brunört, Prunella vulgaris L.,
en lågvuxen ört av läppblommiga växternas
familj, Labiatæ, med ett toppställt brunt
blomax. Allmän på betesmarker, isynnerhet på
mager jord. Får och getter beta örten, bien
hämta honung ur blommorna.

Brunfläcksjuka, sjukdom på veteax, vilken
visar sig genom stora, oregelbundet formade,
smutsbruna fläckar, som kort efter blomningen
uppträda å agnarna. Har endast undantagsvis
iakttagits, men var 1889 rätt elakartad i
Stockholmstrakten.                E. H—g.

Brunn. 1. För uppsamling av grundvatten.
Där grundvatten eller källådror finnas så nära
jordytan, att de lätt kunna påvisas, kan platsen
för en b. ofta väljas, där det synes vara
lämpligt. Därvid bör brunnen ej läggas så, att
förorenat vatten, t. ex. från djurstallar eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>