Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållanden. Upplagd i travar kan långved,
om den ej är för krokig, beräknas hålla 50—60 %
fast massa. Vid upphuggning av långved, som
för torknings skull alltid bör randbarkas, kan
som normalt dagsverke räknas omkring 25 st.
1 meters res av ved med 3 m. längd och 6—8
cm. medeldiam.
Gren- l. pinnved av tall och isynnerhet
av gran har ett mycket högt bränslevärde och
användes därför ofta såväl för hushållsbruk
(lämpligt spis- och bakugnsbränsle) som särskilt
för industrieldning. Den upplägges och mätes
endera i kastar liksom kastved eller kapas i
skogen direkt i korta längder, ex. 1/2 m. eller
1 f., och mätes i stjälpmått samt upplägges
i dösar eller i s. k. pinnhus, genom slanor
inhägnade mått för uppskattning. I
stjälpmått känn pinnved räknas hålla blott 25—30 %
fast massa. För gren- eller bångved, travad i
kastar kan allt efter grenarnas grovlek
fastmasseprocenten växla från 30—50.
Huggningen betalas i regel i kubikmått.
Arbetsåtgången per lm3 pinnved i stjälpmått kan i
medeltal räknas till 1/4—1/5 dagsverke, för
bångved travad i 1 m. kastar ungefär samma
arbete (fastmassan här något högre) och för
travad 1/2 m. pinnved något högre, allt per lm3.
Stubbved, särskilt av tall och gran, är
ett mycket värdefullt bränsle med i medeltal
högre brännvärde än stamved. På grund av sin
skrymmande, oregelbundna form lämpar den
sig bäst till industrieldning, i tegelugnar,
värmeledningar o. dyl. Stubbvedsutfallet efter
avverkning av tall och granskog uppgår i
medeltal till 30 % av stamvedens massa.
Försäljningen sker antingen per lm3 för sönderhuggen
ved eller efter vikt (per ton) av såväl uppkluven
som okluven ved. Uppbrytningen betalas
stundom efter stycketal stubbar. 1 lm3 kluven
stubbved, omsorgsfullt travad, håller i medeltal
ungefär 30 % fast massa. Gran, särskilt grövre
stubbar, ger något högre fastmasseprocent och
alltid högre än tall. Vikten av 1 lm3 kluven
stubbved om 30 % fastmassa kan för
tallstubbar i medeltal beräknas till 300 kg. för färska
och 215 för skogstorra, för gran 260 och 200 kg.
Antalet stubbar per lm3 uppkluven och travad
stubbved växlar efter markslag och stubbarnas
grovlek, men som grovt medeltal kan vid en
normal medeldiam. av 23 cm. i stubbsnittet
beräknas 5 stubbar per lm3. Uppbrytningen
kräver i medeltal lika mycket arbete som
sönderklyvning och travning. Söndertagningen
av stubbarna sker vanligen, åtminstone vid
större användning, först å förbruknings- eller
lastageplatsen medelst
stubbklippningsmaskin (konstruerad som en vanlig
vedklyvningsmaskin men av grövre mått). Vid
uppklyvning och travning i skogen bruka
följande bestämmelser iakttagas: Murkna
stubbar, som sakna egentligt brännvärde, få ej
medtagas i traven. Varje rothals friklyves upp
genom stubbkroppen, och alla rötter
enkelhuggas (för att finare rotkäx, som endast skulle
skrymma i måttet, ej må komma med).
Travningen sker vanligen i strängar 1 m. höga och
breda, eller för erhållande av tätare travning
än lämpligare 80 cm. breda och 125 cm. höga
travar. Travningen skall ske så tätt som
möjligt, och för erhållande av bestämda mått böra
sidoytorna byggas av grövre rotben och klenare
bitar läggas emellan. Arbetsåtgången för
tillredning av stubbved växlar efter jordslag och
stubbarnas beskaffenhet. Färska stubbar,
som till bränsle äro avsevärt värdefullare än
dem, som stått något år efter avverkningen,
kräva också mer arbete, och för deras brytning
bör antingen maskin eller sprängning användas,
då brytning för hand blir för tidsödande och dyr.
En kombination av sprängning och
maskinbrytning, då endast de grövre stubbarna
spräckas med svagare sprängskott, blir ofta
mest ekonomiskt.
Stubbrytningsmaskiner finnas
av flera typer dels för handkraft, dels för
häst- eller maskinkraft. I synnerhet de förra ha för
våra förhållanden mest kommit till användning,
särskilt de som lyftkranar konstruerade. (Se
Meddel. N:r 41, 49 o. 55 fr. Redsk.prövn.anst.)
Av sprängämnen är vanlig dynamit för brisant
för ändamålet (den splittrar mer än lyfter);
lämpligare äro flera säkerhetssprängämnen, ss.
agridynamit, carlsonit, nelit, romperit m. fl.
Arbetsåtgången för tillredning av 1 lm3 kluven
och travad ved efter färska stubbar å
medelsvår skogsmark kan i grova medeltal angivas:
vid brytning med maskin omkr. 5
arbetstimmar, för äldre stubbar å gynnsam mark kan
arbetsåtgången nedgå till hälften, vid enbar
sprängning omkring 1.75 arbetstimmar
(vartill kommer 0.6 kg. sprängämne, 5 tändhattar
och 1.5 m. stubintråd); vid kombinerad
sprängning och maskinbrytning, varvid stubbar över
25—30 cm. sprängas, omkr. 3 arbetstimmar
(vartill c:a 0.2 kg. sprängämne, 1.25 st.
tändhattar och 0.4 m. stubintråd).
Vid transport av skogstorr stubbved kan
man å hjuldon beräkna högst 4, å släddon 6
lm3. — Vid industrieldning beräknas 8—9 lm3
stubb ved motsvara 1 ton prima ångkol.
Ristugg och trähack är ett för
industri- eller liknande eldning mycket
användbart b., trots att dess tillredning är rätt
arbetskrävande. Å hyggena kvarlämnat ris,
buskar och slyskog från röjningar ävensom
mycket ungt gallringsvirke kan genom
förvandling till hack eller hackflis tillgodogöras
som bränsle med ekonomiskt gott resultat, då
kolpriset är högt. Om
ristuggmaskiner, se Meddel. N:r 55 fr. Redsk.prövn.anst.
Tillverkningskostnaderna av ristugg växla
starkt efter de förhållanden, under vilka riset
skall hopsamlas och forslas, samt efter dess
beskaffenhet. Med 6 kr. för karldagsverke och 12
för häst och karl kan kostnaden för
framkörning, häckning med kraftförbrukning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
