Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dammhushållning, dammkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan åstadkommas. Då karpen och sutaren
under vintern icke ha något nämnvärt behov av
föda, kunna vinterdammarna besättas mycket
starkare än tillväxtdammarna och följaktligen
också göras mycket mindre än dessa. Om
möjligt hållas olika fiskslag och åldersklasser
i skilda vinterdammar.
Vid fullständig sutareodling
användas i regeln icke särskilda lekdammar,
utan utsättas leksutare tidigt på våren i större
antal (18—30 st. per ha.) i tillväxtdammar
tillsammans med annan fisk. I varje damm
utsättas dubbelt så många hannar som honor.
Stundom användas dock särskilda lekdammar
även för sutare, men dessa måste vara större
och även något djupare än karplekdammar,
emedan sutareynglet icke kan utfiskas så snart
efter kläckningen som karpynglet utan måste
kvargå i lekdammen till hösten eller
nästföljande vår. För övrigt är tillvägagångssättet
väsentligen detsamma som vid karpodling,
och en och samma damm kan samtidigt
besättas med både karp och sutare.
Av största vikt är, att fiskbesättningen i
tillväxtdammarna så noga som möjligt
avpassas efter dessas produktionsförmåga. Gäller
det att besätta äldre dammar, vilkas ungefärliga
årliga avkastning man känner, utgår man vid
besättningsberäkningen från denna. Ifråga
om nya dammar måste man försöka uppskatta
deras ungefärliga kvalitet.
Karpdammars avkastning. En
fiskdamms produktivitet är beroende av
bottnens och vattnets beskaffenhet, dammens
läge och djup samt vattnets därmed
sammanhängande uppvärmning, de omgivande
markernas fruktbarhet och det tillströmmande
vattnets halt av växtnäringsämnen, ävensom
av den högre vattenvegetationens utveckling.
Ju bättre jordmån, desto bättre damm, men
endast under förutsättning att vattnet under
sommaren blir tillräckligt uppvärmt. Kalla och
starkt beskuggade dammar giva aldrig hög
avkastning, även om jordmånen är den bästa.
Den högre vattenväxtligheten är, om den
utvecklas i täta och vidsträckta bestånd, en
starkt produktionsminskande faktor och bör
därför hållas inom måttliga gränser.
För fiskdammar i södra och mellersta Sverige
kunna följande produktionsklasser uppställas:
1. Dåliga dammar avkasta i genomsnitt
30—70 kg. per ha.
2. Medelgoda dammar avkasta i genomsnitt
70—100 kg. per ha.
3. Goda dammar avkasta i genomsnitt
100—150 kg. per ha.
4. Mycket goda dammar avkasta i
genomsnitt 150—200 kg. per ha.
Dessa produktionsklasser gälla små och
medelstora dammar upp till omkring 5 ha.
Ju större en damm är, desto lägre är i
allmänhet fisktillväxten per ha. Som ungefärligt
rättesnöre vid bestämmandet av
fiskbesättningen i en damm kunna följande uppgifter
tjäna:
Av 1-somrig karp sättas 90—600 st. per ha.
Ay 2-somrig karp sättas 40—250 st. per ha.
Av 2-, resp. 3-somrig sutare sättas 200—1,250
st. per ha.
Skall en damm besättas med både karp och
sutare eller med olika åldersklasser av
någondera arten, måste antalet av varje sort minskas.
Om hänsyn även tages till för de olika
fisksorterna normala styckförluster, kan man
härvid ungefär räkna med, att en tvåsomrig karp
med avseende å tillväxten motsvarar
2—3 ensomriga karpar,
30 ensomriga sutare
6—7 två- eller tresomriga sutare.
Genom gödsling av fiskdammar med naturlig
kreatursgödsel kan deras avkastning högst
betydligt höjas. Gödseln gives antingen direkt
i vattnet och då i små mängder åt gången
under våren och försommaren, eller också
gödslas den torrlagda bottnen, ofta i samband med
brukning och växtodling. Även gödsling av
fiskdammar med konstgödsel har, isynnerhet
på senare åren, varit föremål för talrika
försök, och sådan gödsling har även i praktiken
kommit till användning vid många utländska
dammhushållningar, men betingelserna för dess
gynnsamma verkan på produktionen i vatten,
äro ännu så litet kända, att sådan gödsling
tillsvidare icke kan förordas annat än i samband
med dammbottnarnas odling.
Utfodring. Fiskdammars avkastning
kan höjas även genom direkt utfodring av
fisken. Vid försöksstationen i Aneboda har
särskilt vid utfodring av karp mycket goda
tillväxtresultat uppnåtts. Dammar, i vilka
fisken skall utfodras, kunna besättas tre à fyra
gånger starkare, än om fodring icke
ifrågakommit.
Lämpliga fodermedel och foderblandningar
äro: 1)Krossade gula lupiner; 2) 1 del sillmjöl
+ 1 del krossad majs; 3) 1 del sillmjöl + 1 del
kornmjöl; 4) 1 del sillmjöl + 2 delar krossade
gula lupiner. Alla dessa fodermedel skola
uppblötas i vatten, så att de stärkelserika
beståndsdelarna bringas att svälla. Ännu bättre torde
det vara att först ångkoka lupinerna, majsen
och kornmjölet.
Till åstadkommande av 1 kg. fisktillväxt åtgå
av ovannämnda fodermedel i allmänhet 2.5—
3.5 kg. foder. Antages nu naturtillväxten i
en damm vara exempelvis 100 kg., och skall
dammen på grund av beslutad utfodring erhålla
tredubbel fiskbesättning, beräknas den totala
fisktillväxten i dammen skola bliva 300 kg.,
varav 100 kg. är naturtillväxt och 200 kg.
fodertillväxt. Om nu 3 kg. foder åtgå för
alstring av 1 kg. fisktillväxt, skall i detta fall
alltså 600 kg. foder inköpas.
Fodret utlägges på vissa bestämda platser
med fast botten eller på särskilda foderbord
i olika delar av dammen. Vattendjupet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
